Härligt, klockan är ungefär 10 på förmiddagen och det är redan 11 grader varmt i skuggan. I vårt uterum är det redan över 20 grader varmt. Men det är klart där ligger solen på och gassar ganska lång tid av dagen. Men det roliga var när jag var ute och tittade hur det gick med de nedklippta pelargonerna som vi ställt ut för ”vädring”, så grönskade det faktiskt lite, men det ska man ju inte vara säker på. Det brukar sällan lyckas med att få våra pelargoner att övervintra. Vi har försökt i flera år utan att ha haft någon större tur. Men det är som med allt annat, hoppet mister man inte. Vi är hemma ett par dagar för att stöka lite hemma. Tvätta lite, dammsuga lite både inne och i husbilen igen. Det finns ju alltid en massa saker att göra.
Så har vi båda varit hos frissan och vårsnaggat håret. Nu är det kort och lättskött för ett tag. Det är skönt då behöver man bara dra fingrarna igenom och så är det klart. Molly har fått sina pälsdroppar och spot on mot fästingar. Hörde förresten att några redan hade hittat de otäcka djuren. De behöver vi ju inte, det är då säkert. Det är inget annat djur som behöver dem heller, för sin mathållning. De ställer bara till med en massa sjukdom och elände. Som tur är får vår nuvarande hund väldigt sällan på sig några fästingar, men vi håller efter med spot on droppar. Vi tycker nämligen de är bättre för vår hund eftersom hon är långhårig och ett halsband sliter på pälsen. Sedan är ju vi ute i naturen mycket och hon får springa lös, och då är vi lite rädda att hon skall fastna i någon gren eller något annat. Man är ju alltid lite fjompig när det gäller de små liven.
Här klipps det!
Det är som med barnbarnen, man vaktar dem som en riktig hönsmamma. Vi hade med oss våra flickor som bor här i Nabben in till Kalmar igår när vi klippte oss. De hade studiedag i skolan och var lediga. När jag sa till dem att vara försiktiga när de gick på stan, då vi blev klippta, himlade de med ögonen och sa; ”farmor, vi kan ta vara på oss, sluta att larva dig.” Det vet jag väl men ibland måste man ju bara säga så för att visa dem att man bryr sig och bekymrar sig. Glada i hågen kommer de tillbaka om en stund med fullt med påsar från shopping i handen. Flickor är nog födda till att shoppa.
När maken och jag var klara, var det dags för lunch och vi for iväg för ett matstopp, men shoppingen var inte avslutad! Det var bara att följa med och vara med och välja. Det skulle handlas skor, jeans och diverse småprylar. Varmt var det och i affärerna skall vi inte prata om. Till slut var vi tvungna att säga att vi inte orkade mer och ville åka hem. Bara en liten stund till, sen åker vi. Sagt och gjort, efter en liten stund bar det iväg hemåt, men det hade blivit nästan en heldag inne i ”stan”.
Idag plockar vi in och ut saker i husbilen igen. Kompletterar det som användes sist vi var ute och fyller på med lite nytt. Vi åker ut till Öland imorgon och skall njuta av havsluften igen. Det skall ju bli rekordtemperaturer här hos oss och det vill vi naturligtvis ta vara på. Men Öland är Öland och det går aldrig fel. Hoppas att blåsipporna har kommit även på norra Öland som brukar vara lite senare, men vi har våra speciella ställen att titta efter dem. Det blir Kårehamn har vi bestämt, där vi trivs så himla bra. Tror inte fiskaffären är öppen så vi får ta med eget, för det blir nog härligt grillväder.
Vi rapporterar läget på Öland de närmaste dagarna och försöker fånga våren på bild också. Ha en riktigt skön helg alla läsare!
3M
Idag började vi dagen, som var grå och trist, med en riktig solskenshistoria. Det är alla hjärtans dag och normalt låter vi den passera som vilken annan dag som helst, men idag blev den alldeles speciell! Det rann tårar på oss båda två, (kanske också på Molly) när vi läste i Barometern om att den lilla hunden Maja hade kommit tillrätta. En liten Sheltievalp på sex månader (precis som vår lilla Molly) hade försvunnit från en bil i samband med en trafikolycka. Oh, hemska tankar som ägarna måste haft de här dagarna. De kunde själva inte leta på grund av egna skador. Men vänner, släkt och frivilliga hade sökt runt olycksplatsen.
Så igår hade en man och hans hund, bordercollien Tessy, (hundar har ett sjätte sinne) hittat den lilla valpen sittandes fast i kopplet som var virat kring en gran. Lär om den glada historien på Barometern:
http://www.barometern.se/nyheter/oskarshamn/maja-hemma-efter-15-dygn%283150181%29.gm
Slutet gott allting gott. Då kan man inte annat än glädjas med matte och husse och också fälla en liten glädjetår. Visst är det en riktig solskenshistoria, tycker vi. Lyser upp en annars halvgrå dag.
Tack för sådana här glädjeyttringar!
3M
PS Ibland tror jag att hundar har fler än 6 sinnen, vår Molly kände direkt att vi var känslosamma!DS
Det är nog väldigt skönt att vara hund. Man har det ju lugnt och skönt, i alla fall om man bor hos en bra och trevlig familj som älskar mig mer än någonting annat. Det är inte särskilt svårt att märka heller. Vi kan ju ta ett exempel, som precis hände. Matte kom ut från badrummet och slängde ett öga in mot sovrummet. Där låg jag mitt på sängen och bara njöt av solen som fullkomligt flödade in. Jag märkte inte ens att hon tittade på mig. Inte förrän jag hör husse, som matte hade ropat på, säga ”är man söt eller är man söt”. Klart att jag blir glad och viftar lite på svansen för att visa att jag faktiskt hört och sett dem. Sträcker ut mig i hela min längd och sträcker upp ena framtassen. Jag bara frågar, vem kan stå emot. Plötsligt sitter de där båda två och gosar med mig och skojar om att jag är en livsnjutare och det är tur att de har lagt filten på sängen.
Det är en lite ansträngande period med pälsen just nu. Vädret har ju varit så konstigt så helt plötsligt när det nu är kallt, börjar jag att tappa håret. Jag fäller ganska mycket och matte säger att det är hår överallt. Detta trots att jag blir borstad riktigt ordentligt varje dag. Men det är ju av övergående natur, men jag är rädd att jag skall frysa när det är så här kallt. Men det skall visst bli bättre, säger de som vet. Jag hoppas det, för det är kallt om fötterna när man är ute längre och jag kan ju inte låta bli att springa omkring i snön och gräva och nosa. Det kan ju finnas någonting kul under snön, och det är så många nya dofter.
Hemma i trädgården ser jag inte ett liv längre. Det är bara snö överallt, men matte säger att det ser ut som en hel skolklass hade varit ute och lekt på vår tom och försökt att gräva gångar och bygga snökojor. Men det är bara jag som har sprungit omkring. Jag har jättekul när jag leker för mig själv och har gjort ett riktigt tjusigt mönster av gångar i snön. Det är allt ganska skönt att kunna vara där ute och leka i snön. Men nu dröjer det nog länge innan igelkotten visar sig igen. Sist jag såg några tecken av den, så hade den dragit ihop mera löv kring sig och nu syns den inte alls. Det är bara att ge sig till tåls, det finns ju mycket annat att göra så det blir ändå inte tråkigt.
Det är som jag säger inte särskilt komplicerat att vara hund hos oss. Jag vet att jag alltid blir ompysslad, får mat och ibland nya leksaker. Jag har ju mina favoriter, och jag plockar ut nästan alla ur lådan, som matte envisas att stoppa ner dem i varje dag. Hon säger att vi kan inte ha 10-15 mjukdjur och andra leksaker liggandes och drälla överallt så man kan snubbla. Det bästa med att plocka ut så många är att när matte skall plocka ihop dem igen, så blir det lite lek, lite kastandes och dragandes. Jag är ju inte dum, jag vet ju att det blir så. Annars får jag väl ta något pipdjur och ställa mig bredvid någon och pipa för fullt, eller helt enkelt slänga upp djuret ifråga i knäet på dem. Då förstår de ju vad jag vill och leker en stund med mig. Ibland säger de att jag får leka själv, för de har något annat för sig, men det går ju i värsta fall att göra som de säger. Inte så komplicerat, som jag sa. Jag får ju också alltid följa med, oavsett var vi ska. Det är skönt, det är inte ofta som jag måste stanna hemma och vakta huset. Men ibland är det ju också skönt. Tänk om alla hade så lätt att anpassa sig, säger matte. Jag gör det ju för att visa dem att jag är glad och älskar dem.
Há det så skönt i vinterlandskapet!
Molly
Brrr, vad kallt det var idag när jag gick ut på morgonen. Kändes nästan som fötterna skulle fastna i den lilla snön som finns. Försökte hitta igelkotten, men den hade krupit undan väldigt väl. Såg bara lövhögen som hade växt lite till. Inte ett liv på tomten, inte ens en skata att jaga. Var det kanske för tidigt på morgonen då de fortfarande låg och sov.
Lika bra att gå in igen och krypa ner i sängen och tryna en stund till kanske gosa lite med matte. Vad nu, hon var redan uppe, vad är på gång? Frukosten framdukad, redan. Vi skall åka in till stan. Ok, hoppas de tar husbilen, det är mycket skönare, då har jag lite mer plats och min sköna korg. Då får jag väl träffa lite folk också, det blir ju kul, får charma någon lite. Hoppas de gillar hundar.
Det gjorde de, vi är hos bilradioexperten och vilka chanser att pussas lite jag fick. Han låg och skruvade precis vid min plats, klart man tar chansen. Då får jag väl leta efter igelkotten när vi kommer hem igen, för nu skall vi ut en sväng. Vi hörs snart igen.
Molly
Matte berättade häromdagen att det återigen var dags för att ”spekulera” och pokulera lite. Alltså komma med lite tankar om livet. Livet som jag upplever det. Det är ganska skönt att vara hund i den här familjen måste jag säga. Inte för jag vet så mycket annat, eftersom jag varit här sedan jag var knappt 8 veckor gammal. Tänk vad tiden går, nu är jag över 7 år gammal. Men jag säger som våra vänner, matte och husse, man är inte äldre än man känner sig. Det konstiga är att jag har haft sådan enorm leklust den sista tiden. Blir jättelycklig att leta igenom min leksakslåda och hitta grejor som jag inte släpat omkring med på länge. Matte undrar var jag hittar allt som hon försöker lägga tillbaka på sin plats, varje kväll igen. Dessutom har jag fått en evinnerlig noja att släpa med mig minst ett par mjukisdjur upp i sängen på kvällen. En del av den piper också, så rätt vad det är så hörs det när någon vänder sig i sängen. (Läs mer…)
Laddar ...