3M den 22 mars, 2012

SmileyCentral.com
Mor och gamla svärmor pratar vi med nästan varje dag i telefon. Hon bor ju 50 mil bort, så det är ju ett sätt att hålla kontakt och höra hur läget är. Hon bor på ett äldreboende utanför Karlstad och har väldigt bra omvårdnad. Det är alltid ett stort steg att ta beslut om att flytta en gammal människa från sitt eget hem till ett främmande ställe. Vi flyttade henne för ett antal år sedan och det har inneburit en hel del förändringar för både henne och naturligtvis också för oss. Men hade hon levt kvar i sitt gamla boende, så hade hon förmodligen sakta svultit ihjäl. Så är det tyvärr med gamla att när de tappar lusten och tycker livet är tråkigt, då slutar de att äta. Hon var som ett benrangel, men någorlunda klar och pigg för övrigt. Men hon kände sig inte trygg, utan ville själv flytta dit hon visste hon hade folk omkring sig, och så fick det bli.

Det var bra för henne rent fysiskt. Hon gick upp över 20 kilo på ett år. Hon trivdes, hade människor omkring sig och människor att äta tillsammans med. Helt plötsligt var allt mycket roligare och framförallt tryggare. Det stora problemet som då tyvärr infann sig var att huvudet slutade att arbeta. Det var ju bara att ringa på någon och få allt man ville och också lite sällskap. Då ville inte hjärnan vara med längre, för det behövdes ju inte. Kroppen däremot verkade stå emot allt. Var hur pigg som helst utom just när det gällde minne och att hänga med i vad som händer runt omkring. Men hon var avkopplad och glad. Även om hon ibland klagade att dagarna var långa. Vi pratar med varandra i princip varje dag och påminner om vad som händer och sker och ger uppdateringar om barn och barnbarnsbarn och alla vardagliga saker som händer. Men efter fem minuter är det borta igen, det är tragiskt, men vi fortsätter att berätta!

Igår kväll när vi pratade med henne och om lite allmänna besvär som värk och att vi haft influensa och lite sådant. Då kommer det ett uttryck, som vi bara hört hälften av ibland, men aldrig hela. Det lät så här;

Olika falla ödets lotter,

en del får WC och andra potter.

Vi skrattade gott, och hon sa att det är bara att acceptera livets gång, även om det är svårt ibland. Hur rätt har hon inte den kloka gamla damen. Med respekt! Hon fyllde 96 år i februari. Vi blir ofta lika förvånade varje dag över något hon säger, men det är kul.

Tänk att bli så gammal, och pigg för övrigt, utom demensen, tyvärr.

SmileyCentral.com

3M

Kommentera gärna Ibland kommer det små korn!

3M den 17 januari, 2012

SmileyCentral.com
Såg på nyheterna häromkvällen om vad folk tycker om äldrevården i Sverige nu efter den s.k. Caremaskandalen. Man hade gjort en undersökning om huruvida folk ville ha privat äldrevård eller kommunal. Det visade sig naturligtvis att de flesta ville ha kommunal, eftersom den privata har fått en ny stämpel på sig att bara bry sig om avkastning och inte om de äldre. Det är säkert sant också med tanke på alla rapporter som vi fått oss intalade av alla media.
Någonting har ju dock hänt med oss människor, vi blir ju äldre och äldre. Då måste ju livet ha varit ganska gynnsamt mot de människor som blir så gamla. Vi blir också friskare och friskare sägs det, men ändå kommer sådana här skandalrapporter om skötseln om de gamla. Ingen kan väl läsa dessa rapporter oberörd. Möjligen de som tjänar dessa miljoner det skrivs om. De tycks ju varken lida av normal empati eller ha någon moral eller etik.
I inslaget på TV när det gällde undersökningen om äldrevården, intervjuade man 7 äldre människor, som alla bodde på ett kommunalt äldreboende. Det som slog oss var åldern på dessa människor, helt otroligt, den äldsta var 100 år och den yngsta var 92 år. De flesta helt klara i huvudet och då är det ju härligt för dem att få bli så gamla. De hade dock en del andra krämpor som gjorde att de behövde ”vården” på ett äldreboende.
En av våra största sjukdomar nu för tiden är ju de olika demenssjukdomarna, som vi dessutom inte vet särskilt mycket om, men som drabbar alltför många. Vad har de människorna för glädje av att leva till de blir hundra? De flesta kunniga inom området säger att de dementa inte lider. Det får man ju innerligt önska att det är så, men hur roligt kan det vara att knappt känna igen sina närmaste, mer än en bra dag, eller veta om det är helg eller vardag, dag eller natt eller helt enkelt vad man åt till middag för en timma sedan. (mer…)

Kommentera gärna Upp och nervända världen?

3M den 17 januari, 2012

SmileyCentral.com
Nej, inte arg utan fly förbannad. Att bli påmind om hur orättvist livet är händer nästan varje dag. Vem eller vad är det som styr denna värld och ser till att det är så förfärligt mycket orättvisor på alla sätt och vis. Människor som man bryr sig om och som står en nära blir svårt sjuka och en del bara försvinner från oss till en helt annan värld. Unga människor dör, gamla människor lever, vad är det för rättvisa? Rika människor blir bara rikare och fattiga blir bara fattigare. Sjuka blir bara sjukare och friska blir bara friskare. Det är krig, svält och elände runt om hela vår värld.
Ingen har tid med några andra än sig själva och bryr sig inte heller, det måste vi väl ändå göra något åt snart. Vi kan inte acceptera att världen vi lever i domineras helt av det onda, utan försöka att vända saker och ting till något positivt istället. Hur skall man då kunna göra det? Jo, kanske genom att bry sig mer om sina nära och kära. Att kanske ta sig mera tid för sin familj. Det där jagandet som de flesta håller på med gör ju ingenting bättre, utan snarare sämre.
Tänk på det nästa gång du missar ett telefonsamtal till någon som är dig kär eller när du rusar iväg på något som kanske trots allt inte är så viktigt.
Vi kan hjälpas åt att se till att världen blir lite bättre för alla, inte sant?

SmileyCentral.com
3M

Kommentera gärna Man blir ju bara så himla arg ….!