Några dagar kommer säkerligen också flickorna som bor här i byn, att komma hit också, så frågan är om vi då får fly fälten en stund. Eller också kanske tjejerna lugnar ner killarna till lagom dos. Vi får väl se. Men troligen blir det inte så mycket skrivet på bloggen denna vecka av förståeliga skäl. Det blir nog till stor del att stå vid spisen och se till att alla får lite mat i sig. Som tur är har vi dock fostrat våra söner att vara behjälpliga hemma, så det kommer säkert att gå bra.

Det skall badas, åka skidor och förmodligen något annat sportligt under veckans gång. Idag måste ju alltid barnen aktiveras till varje pris. Det är sällan de har några idéer själva, konstigt det hade alltid våra ungar när de var små. Men det finns ju så mycket mer idag och det ordnas alltid en massa olika saker när barnen har längre lov. Tur det kanske. Annars blir det dyrt för föräldrarna med alla dessa aktiviteter.

Det är lite av en tradition att vi tillbringar just sportlov med barnen, har vi gjort i flera år och försökt att hitta på vettiga saker att göra. Vi har åkt skidor, varit och ridit, spelat olika spel och sportat allmänt. Förra året var vi en hel dag och kollade in modellflygsbyggande och flygning. Det tyckte alla barnen var spännande, för att inte tala om farfar, som blev som barn på nytt, speciellt när han fick flyga en helikopter, som han gjort på riktigt i yngre år.

Ha det så skönt alla, skall försöka hinna skriva lite när det går, Kom gärna med några tips om vad man kan göra för att ha lite extra kul med ”ungarna”.

3M

Vi blir mottagna vid fabriksgrinden av Dethleffsfolk, de prickar av oss och en kille på fyrhjuling eskorterar oss till ställplatsen. Det var samling vid 12-tiden och sedan var det välkomstdrink och hälsningsanförande vid 17-tiden. Vi kommer bakom fabriken och slås med häpnad över hur mycket bilar det redan var där. De hade arrangerat de olika länderna i grupper och vi hänvisades till området Skandinavien. Vi var inte så många, flera hade tyvärr lämnat återbud. Men vi var 3 svenska och 2 norska bilar. Vi kom ungefär samtidigt allihopa så vi satte oss ner hos ett av paren som var ända uppe ifrån Kiruna och tog en öl och lite vin och tyckte att det var kul att träffas och det kändes som vi känt varandra hela livet. Vi pratade lite om våra intressen och våra husbilar och såg alla fram emot festligheterna som skulle vara i tre dagar. Vi skulle ju få ytterligare information senare om vad som skulle försiggå och hända så vi tog det lugnt och satt i solen tills det var dags att dra oss bort till det stora ”partytälten”.

Ställplatsen vid Dethleffsfabriken

Det blev en väldigt intim och trevlig skandinavisk grupp som satt och hade väldigt trevligt ihop och tittade på när de olika länderna anlände tillsammans med stora flaggor och vimplar. Festglada människor det kunde man se på långt håll. Italienarna hade till och med fanfarer på sina bilar och de väsnades och sjöng och skrattade. Det var stor underhållning att bara sitta och titta. Det skulle visa sig att vi blev totalt ca 110 husbilar och ett okänd antal husvagnar. Totalt tror vi att det var ca 340 personer totalt. Alltså en ganska stor samling roliga festglada typer från Tyskland, Frankrike, England, Norge och Sverige. Allra flest från Tyskland så klart. Dethleffs är ju en av de stora på hemmamarknaden.

Dags att traska bort till informationen. Alla fick sina namnskyltar och en mapp med broschyrer om det mesta. Information om de dagarna vi skulle vara där och så matkuponger för frukost, lunch och middag. Det delas upp i grupper för guidade turer i fabriken också, vi tog den turen för att se hur det fungerar när de bygger husbilar och husvagnar. De har nu 4 linjer för de olika husbilarna, men de skall bli tre istället. Så har de tre linjer för husvagnar. Det var väldigt intressant att se hur de på de olika stationerna bygger upp golv, skåp och inredning, köks- och badutrustning, innerväggar för att allra sist klämma upp ytterväggarna. Vi tyckte det var väldigt kul och hade 1000 frågor såklart.

Intressant att följa byggandet av en husbil

Snabbt hem och fräscha till sig för kvällens skådespel. Först var det välkomsttal och musik, sedan dags för middagen, som bestod av tre olika val plus en stor salladsbar. Allt öl och vin var också fritt och var bara att hämta allteftersom. Sedan var det uppträdande av typiska tyska ”folklore” musikanter och diverse spex. Sedan var det kaffe och kaka. Orkestern spelade och konferenciern underhöll med diverse skämt mellan låtarna. Allteftersom kvällen led och folk blev i riktig feststämning så blev det också dans för dem som ville. Baren öppnade vid 22-tiden. Det var en härlig stämning och vi hade väldigt kul. Vi satt tillsammans med Skandinaverna och Engelsmännen, men det pratades vilt med alla.

På lördagsmorgonen ringde klockan tidigt, nästan för tidigt, tyckte vi som ofta är lite slöa på morgonen. Det var dags för lilla promenaden med Molly och så gå och hämta frukosten och lunchpaketet för dagen eftersom det var en heldagsutflykt till Konstanz med buss. Molly fick följa med på resan och var till glädje för hela sällskapet i bussen. Blev något av en idol, vilket hon inte alls hade något emot. Var lugn och fin och riktigt lydig och gullig. Vi åkte ner mot Lindau åter igen mot Friedrichhafen och vidare till Meersburg där vi färjar över Bodensjön till Allmannsdorfstaad för fortsatt bussresa till Konstanz. På väg tlll den centrala bussparkeringen har vi Schweiz direkt på höger sida om oss och skojar om att nu kan vi stå med en fot i Schweiz och en i Tyskland.

Här är det kultur i Konstanz

Besöket i Konstanz börjar med en guidad tur som vi snart tillsammans med Kirunaparet hoppar av. Vi har varit i Konstaz förut och ville gå lite för oss själva. Köper lite ost på marknaden för att ha och knapra på till vinet ikväll, innan festen. Var och käkade på en väldigt trevlig pizzeria som nog hade den godaste pizzan vi alla hade ätit. Var en väldigt italiensk restaurang och de stenugnsbakade sin pizza, vilket var jättegott. Tog några öl och njöt av det fina vädret. Går ner till hamnen och beskådar folklivet och ser flera Zeppelinare upp på turer. Lite kul när man sett museét. Vi ser alperna söder om Bodensjön och blir nästan väckta ur våra drömmar när vi inser att det var åter dags att samlas för ”hemfärd”.

Väl hemma var det dags för det stora gruppfotot. En föreställning som lockade till många glada skratt och kommentarer. En del kom för sent och fick inte vara med på fotot. Lite kalabalikstämning för en kort stund. Men på tysk maner så reder man ut situationen och det blir till sist ett väldigt bra foto av hela sällskapet. Så är det åter dags för middag, fest, musik, och underhållning. Återigen fantastiskt arrangemang vad gäller maten med 3 olika rätter igen att välja på. Underhållningen var väldigt trevlig och en av musikanterna gjorde ett bejublat dansnummer med en kille klädd utklädd till bondmora i trachtendräkt och med tre ben. Man höll på att skratta sig harmynt, så tokigt var det. Men det var återigen en otrolig stämning och riktigt kul. Vi blev riktigt bundis med den franska Dethleffscluben och fick jackor av dem, för de ville ha oss som vänclub. Ett kul initiativ. Vi får se hur det blir med det, men roliga var de och fina jackor fick vi.

Underhållning enligt sydtyskt manér.

Det blev också tävlingar. Alla delades upp i fyra lag, det blev Tyskland, Frankrike, Italien och sedan Skandinavien tillsammans med GB som ett lag. Undertecknade blev naturligtvis uttagen att tävla och en av oss tackade också ja. Det var helt otroliga tävlingsmoment, som att mjölka en konstgjord ko, skruvurdragning, hålla två jättestora ölsejdlar med raka armar och spikislagning. Herregud, vilken stämning det var när alla hejade på sina lag. Men det var riktigt roligt och vårt lag tillsammans med engelsmännen blev vinnare med 2 delsegrar och 2 andraplatser. Belöningen var 6 flaskor av Dethleffs eget jubileumsöl till varje lagdeltagare. Det var uppskattat. Vi drar oss tillbaka för förkylning och diverse värk säger att det är dags för lite avslappning. Det har varit ett tufft program så vi lämnar ett frågetecken till morgondagens utflykt

Fortsättning följer….

3M

Tar vårt morgonkaffe och färska frukostbröd ute. Skönt att njuta av att kunna sitta ute. Därefter den vanliga proceduren med tömning och påfyllning innan vi drar vidare. Vi åker en bra bit längs Donau, floden som fullkomligt vibrerar av liv och en skytteltrafik med båtar som fraktar grejer. Den ena längre än den andra och så dess böjande kullar runt omkring. Efter ett tag passerar vi massor av småstäder och bla. Ulm. Gör en lunchpaus och köper frukt och jordgubbar igen. De små pittoreska byarna passerar vy. Otroligt vacker och återigen är vi upp på höga höjder ca 673 m.ö.h.. Vi siktar mot Bad Saulgau och Sonnehof Therme där ställplatsen är stor och rymlig med härliga parkområden runt om. Nu skall ju vi bara övernatta och eventuellt tvätta lite kläder och handdukar. Så vi kan inte njuta av faciliteterna som faktiskt ingår i ställplatspriset som är mycket prisvärt ca 10 €. Vi äter en härlig middag och tar sedan en riktig promenad i omgivningarna. Tvättstugan var helt upptagen så det var bara att låta tvätten ligga stuvad kvar i bagage. Får ta det vid ett senare tillfälle. På kvällen vaggar ett lätt regn som friskar upp, oss till sömns. Hade pratat en hel del med grannarna från Schweiz som hade en hel del goda råd att förmedla och som vi funderade på och diskuterade innan droppandet sänkte oss in drömlandet.

Vilar ut efter dagens strapatser

Dagen efter beslöt vi oss för att göra ett litet hopp närmare Isny och drar oss mot vårt nästa mål som är Amtzell. Vi stannade vid Kaufland för att handla. Det började vara slut på det mesta. Går lugnt och handlar allt vi behöver, och kommer till kassan. De tar inga kreditkort. Vi vet ju att många tyska affärer är sena med denna modernitet, men en jättemataffär. Det var bara att låta allt stå och gå till en bankomat och ta ut kontanter. Det är faktiskt lite jobbigt att det fortfarande förekommer. Men tyvärr inget vi kan ändra på. Det löste sig och vi får våra kassar och kan packa in allt i kyl och frys innan vi fortsätter vidare. Det är också idag fantastiskt vackert landskap vi åker igenom och slår återigen höjdrekord med Mysan 7187 m.ö.h. Så framme i Büchel och ställplatsen som ligger otroligt fint ovanför Langasthof Adler. Många bilar på plats och tyvärr många fina platser som redan är reserverade. Vi hittar dock en fantastisk plats med hjälp av en bofast wohnmobilist som åker runt och säljer LED-lampor i omgivningarna. Tar en enkel lunch när vi parkerat och tar sedan en promenad i omgivningarna för att göra oss hemmastadda. Vi beslutar oss för att äta på Landgasthofet till kvällen och behöver inte göra några förberedelser för middagen utan kan njuta av naturen och det fina vädret.

De kan det här med ställplatser i Tyskland!

Vi åt så klart en riktig schnitzel som sig bör. Som vanligt pratar alla med alla och det är en underbar stämning. När vi just skall till och gå, börjar bordsgrannen att fråga varifrån vi kommer för han hade märkt en brytning när vi pratade. Det visade sig att den familjen hade goda vänner som bara bodde 3-4 mil från oss och då var vi tvungna att ringa dem. Allt blev så lustigt och humorristiskt och till slut satt alla på restaurangen ihop vid våra bord och ägarna kom med egen likör som de brygger och det sjöngs och var livat värre. En helt underbar kväll där vi lärt känna nya vänner och verkligen hade jättekul. Värdparet var också bekanta med dessa människor, eftersom de hade varit på den här ställplatsen många gånger. Alla var som en enda jättestor familj. Och vi fick vara med där. Det blev sena kvällen innan vi glada i hågen kom hem igen. Men det sköna är ju att Molly får ju också vara med, hon ingår ju i familjen också. Då behöver man heller inte sitta på nålar när man är borta länge.

Vi beslöt oss för att stanna ytterligare en dag, för det var bara så mysigt. Precis när vi vaknat hör vi ett plingeling. Då kommer brödbilen först, sedan kommer varubilen med skinka, ost, mjölk och annat man behöver. Det regnar enormt men vi beslutar oss för att göra en dagsutflykt in i Österrike bara över dagen. Vi beslutar oss för att i alla fall strunta i att köpa en transponder för motorvägarna i Österrike och åker bara på småvägarna. Vi åker längs Bodensjön och kommer till Bregenz.Det är otroligt vackra vyer, trots regn och dis. Vi snirklar runt lite på småvägar och tittar oss omkring och åker sedan mot Friedrichhafen för att besöka några museum som vi hört talas om och som intresserar oss. Vi kör därför tillbaka mot Lindau och åker sedan en liten smal väg utefter Bodensjön igen mot Friedrichshafen. Vårt första mål där är Zeppelinarmuseét som ligger centralt vid färjeläget och tågstationen. Hittar en bussparkering i närheten där vi parkerar intill en riktigt gammaldags buss.

Fantastiska utställningar och all historia

Zeppelinmuseét var väldigt intressant. Det var kul att se hela historien om dem och se dess storhetsdagar med flygningar över Atlanten. Det som också var intressant var att höra och se hur Hitler utnyttjade just den luftfarten för sin räkning. Också att se hur enormt stora dessa Zeppelinare var i verkligheten. Vilka konstruktioner, helt otroligt. Vi hade heller ingen aning om att det var så fantastiska passagerarutrymmen i dessa farkoster. Har visserligen sett moderna farkoster av samma slag, men de har varit mindre och inte alls så ”passagerarvänliga” med sovhytter, badrum och matsalar som dessa enorma faktiskt hade. Var ett mycket intressant besök och vi drar oss mot nästa flygmuseum. Dornier, som har sitt otroliga museum vid flygplatsen. Där visar de flygbåtar, senare tids flygplan men även rymd och annan högteknologisk utveckling. Väldigt informativt och enormt stort. Vi inser att vi hade behövt mer tid för att hinna se allt intressant. Klockan börjar bli mycket och vi beger oss hemåt igen. Vi passerar enorma humleodlingar och också fruktodlingar. Är bestämt ett väldigt gynnsamt klimat omkring Bodensjön. Ser de höga fjällen i bakgrunden mot Schweiz. Landskapet är väldigt kuperande och vägarna slingrar fram mellan de oerhört gröna kullarna.

Flygplan, flygplan ....

Det var härliga och givande dagar i Amtzel som är det område som har flest bryggerier per innevånare i hela världen. Det har Guiness Rekordbok slagit fast. 3 bryggerier på 1500 innevånare. Då dricks det en hel del öl, det är då säkert. Men det är ju alltid något speciellt med riktigt gott tyskt öl, säger en som knappt dricker öl annars. På morgonen eftersedan vi fixat till allting drar vi oss mot Isny som ju var huvudmålet med resan och den stora jubileumsträffen hos Dethleffs som de ordnat för oss Dethleffåkare. Vi hade ju fått program och visste ungefär vad som skulle hända, men att det skulle vara så mycket folk, hade vi inte ens varit i närheten att tro.

Fortsättning följer…

3M

Här kommer några fler ord i rättan tid, det fler än vi som tyckte det var roligt.

Man skall inte göra det man ångrar, så slipper man ångra det man gjort.

Alla vill ha en plats i solen, men de flesta får bo i skuggan.

Den får ha en god mage, som får äta upp sina egna ord.

Ingen är så lång att han ej får töja sig och ingen är så kort att han ej får böja sig.

Om det inte funnes någon djävul, bleve man tvungen att uppfinna honom.

Kors och Tvärs hade också ett väldigt bra:

Allt går – utom tennsoldater.

Visst är de roliga, skall försöka hitta några fler riktigt fyndiga och återkommer senare med dem.

Har ni några fler så kan ni väl höra av er, det vore kul.

3M

Där siktar vi mot en ställplats precis utanför Leipzig, men den är inte vad vi förväntat oss och åker vidare. Ringer ett annat alternativ i en stad som heter Zeitz inte så långt från Leipzig. Det är en fruktodling som har gjort ordning en ställplats för husbilar på nedersidan av sin ”hof” och sitt hus. Vägen dit är en del av ”Strasse der Braunkohle och syns väldigt väl på omgivningarna. Värden på Obsthof Martin är väldigt trevlig och hälsar oss välkomna och vill också visa butiken de har för fruktförsäljning och egentillverkade charkuterier. Köper lite körsbär ”Süsskirchen” och korv och installerar oss sedan på gräset nedanför huset. Vi installerar oss och sätter på AC för att få lite svalare inne till kvällen och ger oss ut på en vandring i omgivningarna.

Det var ganska öde, men fina vägar.

Sitter och läser och njuter av en underbar sol, under markisen då nästa husbilsåkare dyker upp. Ett par från München som sedermera visar sig vara enormt trevliga människor. Vi äter middag ute i det fina vädret och njuter av en god flaska vin. Vi överväger om vi kanske skall stanna ett par dagar på det här härliga stället och ta cyklarna och se oss omkring i stan och runt omkring. Det var härligt med en riktig cykeltur och vi är helt inställda på att stanna minst en natt till. Värden berättar att de skall vara premiärnatt för ett speciellt öl från trakten ”Schwarzbier”. De kallar festen för ”schwartzbiernacht” och säger att då blir det livat i stan. Annars händer inte så mycket här, men då är det fullt drag. Fyrverkeri blir det också på natten, så ni vet varför det smäller.

Infarten till "Obsthof Martin".

Vi cyklar in till staden för att kolla inför festligheterna, men stan är nästan öde. Vi förstår ingenting, men stannar vid ett liten Gaststätte, trötta efter turen, för att inte tala om törstiga. Där frågar vi varför det är så dött. Då får vi veta att allt är stängt för de stora festligheterna, men det här stället gjorde tvärtom och hade öppet nu och stängde sedan på kvällen. Ville inte ha buslivet hos sig som de uttryckte sig. Det var en trevlig värd som berättade mycket om omgivningarna och han liksom vi förundrade oss över att det stod nybyggda hus tillsammans med ruiner, gamla hus med kulhål och allt i otrolig blandning. Det är lite underligt, samtidigt som stilla undrar varför inte fler investeringar görs och gammalt från DDR-tiden inte tas bort. Mannen vid Gasthauset sa att folk har tappat lusten och att bubblan, sedan återföreningen som var som en boom, har gått hål på.  Intressanta historier man får höra berättas.

De gråa "östhusen" tränger upp ur grönskan

På vägen tillbaka handlar vi lite småsaker som saknas och lägger i cykelkorgarna. Väl ”hemma” igen tar en av oss en eftermiddagslur och den andre tar med hunden på ytterligare en tur uppför vägen mot Kloster Prosa som har en egen vinodling på sluttningarna nedanför. Utsikten är vidunderlig. Vi äter en middag och senare tar vi vinet med över till grannen och diskuterar våra äventyr. De berättar att de byggt sin bil helt själva och efter sina idéer om vad som kan tänkas behövas i en husbil. Det var ett otroligt intressant par, som hade väldigt mycket att berätta om sina fantastiska resor runt om i världen med sin husbil. De var vad man kallar riktiga globetrotters och delade mer än gärna med sig om sina resor. De hade skeppat sin bil med båt över hela världen. Syd- och nordamerika, australien samt rest överallt i Europa och bort till Inden. De hade på 10 år kört 150 000 km och tillbringat 1200 nätter i sin bil. Kan man säga att man har en bit kvar till den erfarenheten. Vi hade en enormt trevlig kväll tillsammans och timmen blev sen. Vi insåg att det är väldigt nyttigt och prata och lära känna människor som delar med sig av erfarenheter och tips. De var ungefär på samma stadium som vi, att också upptäcka vad som hänt i östra delen av Tyskland som de sedan återföreningen inte hade

Gammalt och nytt i Zeitz

besökt. Men de tyckte lite som vi. Nu har vi sett det, och det räcker. ”Abgehakt” som de uttryckte sig.

Vi hade haft några rogivande dagar på den trevliga ställplatsen, men beslöt nu att dra vidare söderut. Det var fortfarande väldigt varmt och soligt. Tack och lov att vi har AC-n sa vi flera gånger. När vi så skall flytta husbilen så visar det sig vara lättare sagt än gjort. Kunde väl aldrig drömma om att gräset skulle bli näst intill halt. Bilen vägrade att flytta sig framåt. Försökte att backa några gånger och så köra framåt igen. Så fick vi hålla på och till sist kom vi loss och kunde göra de vanliga bestyren med att tömma och tanka vatten innan vi kunde åka vidare. Nu drar vi oss mot Bayern. Vi hinner sätta ett höjdrekord med Mysan på vägen 640 meter över havet. Känns ju inte när man kör på Autobahn. Målet för dagen var en ort som heter Aufsess och ett Bryggeri som heter Reichold alldeles innan den lilla ortenAufsess. Orten heter Hochsthal. Ställplatsen var full med husbilar men det var några platser kvar. Vi ansluter el och går sedan ner till brygeriet för att betala.

Öl kan man också brygga i Tyskland!

Naturligtvis blir vi sittandes utanför själva restaurangen och pratar med alla som också sitter där och tar sig en öl och njuter av det fina vädret. Det är så typiskt för Tyskland, tycker vi i alla fall, just det här att alla pratar med alla och det är en härlig stämning. Det börjar åska lite i omgivningarna och vi beslutar oss för att knalla upp till husbilen igen. Molly känner sig lite orolig för knallarna också. Men vi har tur, det blir inte så farligt med vädret utan vi kan äta ute i lugn och ro. Har en skön kväll och njuter av de vackra omgivningarna. Morgonfikat med färskt bröd kan vi också inta utomhus.

Dagen efter fortsätter vi färden i Bayerns böljande landskap. Tar oss ner till Wiesenthal som vi följer och ser fantastiska klippformationer, forsande flod med kanoter och by efter by med pittoreska hotell och restauranger. Passerar ett riktigt semesterparadis, Pottenstein och tittar oss omkring och lunchar. Där har den en helt otrolig sommarrodelbana där glada entusiaster kan glädja sig åt två olika banor som slingrar sig ner för sluttningen. Här åks det för glatta livet och man ser hela skolklasser som är där på utflykt och har helkul. Det finns också en liten uppdämnd sjö där man kan åka cykelbåtar och fiska. Serveringar finns där också och där intar vi vår lunch. Så åker vi vidare och innan vi kommer upp på Autobahn står man och säljer färsk sparris och jordgubbar så det blev naturligtvis ett nödvändigt stopp. Fortsätter och passerar Nürnberg och flera andra mindre städer. Vi beslutar oss för att åka in i en av dem för att få tag i lite nya kartor. Det blev Weissenburg. En mysig ganska typisk bayersk småstad. Vi vandrar runt till fots efter att ha parkerat strax innan centrum och tar två parkeringsrutor i anspråk. Hittar en bokhandel och kan också komplettera lite matvaror och får också tag i gräslök till sillen som vi skall äta senare.

Väll tillbaka i bilen skall vi så ta oss ut den trånga stadskärnan. Det var inte helt lätt. Trånga och enkelriktade gator, med omdirigeringar för något stort byggprojekt. Det slutar med att vi hamnar precis på den stora byggplatsen och får backa och krångla innan vi till slut åker en bit på en enkelriktad gata bara för att komma ut. Svettigt- GPS-en blev helt förvirrad och hängde inte alls med längre. Tur att vi köpt nya kartor. Vi kör vidare mot Treuchlingen och hittar de föredömliga skyltarna mot ställplatsen som vi skulle övernatta på.

Se upp, lekande pensionärer !

Den visar sig vara perfekt med all tänkbar service, det är Shellmacken intill som sköter om bokningen och delar ut nycklar, till servicehuset samt en skylt man kan låsa fast på ställplatsen om man gör utflykter. Vi tar sillen som vi längtat efter med färsk potatis och gräslök till. Smakar gott och det blir även en ”lille en”. Tyvärr kom det lite regn och TV-n behagade strula, fick ingen signal, men vi klarade ändå kvällen med lite läsning och planering för de kommande dagarna innan vi trötta kröp till sängs. Imorgon tar vi nästa delstat Baden Wurtenberg.

Fortsättning följer ……

3M

Nu har vi tittat genom alla bloggar om Husbilar vi hittat. Det är väldigt roligt och lärorikt. Vi tyckte Melodifestivalen var tråkig och bloggade istället tillsammans med dem som sjöng. Som musik i bakgrunden,  som du pratade om  i Kors och Tvärs. Ni alla har ju så mycket kul att berätta och dela med er. Tack för det.. Fortsätter läsandet imorgon så Godnatt!”

3 M

När vi är ute och färdas många mil med våra husbilar är det väl bra om man kan turas om vid ratten, eller hur? Jag vet att de flesta gör det, men några kanske känner lite rädsla eller osäkerhet inför framförandet av en husbil, oberoende av storlek. Då finns det möjlighet att öva under ordnade förhållanden och med vana instruktörer. Det är ju många gånger så att det inte är optimalt att ha en livspartner som instruktör när det gäller bilkörning. Breviks Camping och Stellplatz har flerårig erfarenhet av att arrangera husbilsövningar för tjejer/damer och de arrangerar också i år sådana kurser. Titta på deras hemsida www.brevikscamping.se

Vi har själva stått på denna ställplats och tycker man på ett bra sätt kombinerat campingen och ställplatsen. Dessutom ligger platsen oerhört fint vid Vätterns västra strand, så här såg det ut todigt i maj för något år sedan när vi stannade till där.

3M

Okej då, vad är det med lördagar? Jo, då går min man upp lite tidigare och fixar och dolar. (Jag är en riktig sjusovar) gör ordning morgonfika, går ut och hämtar tidningen, plockar ihop mina mediciner och väcker mig försiktigt och säger; nu är det lördagmorgon! Härligt och det luktar gott av kaffe och the och uppvärmda bullar. Vi kryper ner i sängen, slår på radion och lyssnar på ”Ring så spelar vi”, läser tidningen och bara slappar. Det är en lugn och skön stund och hela dagen blir sedan i den andan. Det är så skönt och även vi idoga kan slappna av och bara trivas.

Så ringer telefonen, det är ”socialministern” i familjen. Ett av barnbarnen som ringer. Glad som en liten lärka frågar hon ”vad gör ni”? ”Lillsyrran har en minicup idag där flera lag möts, jag tycker ni skall komma och titta och heja”! ”Vill ni det?, syrran skulle bli så glad!” (Hon vill att vi alla skall ses också). Klart att man ställer upp på det. Det är bara att se till att man blir lite respektabel och dra iväg och ha hejarrösten beredd. Blir så glad för att den här tjejen alltid vill uppdatera oss om allt som händer och sker. Hon kommer förbi på väg hem från skolan. Hon kommer hit och läser läxor eller bara för att prata en stund. Visst är de underbara de små liven. Det finns verkligen ett skäl att kalla henne för ”socialministern”. Hon bryr sig om alla i familjen!

Så nu skall vi heja, om det är fotboll, eller innebandy glömde jag att fråga. Spelar roll.

3M

På många håll på Öland, men också på andra ställen i landet det så finns det en konflikt mellan campingplatser och ställplatser. Campingägarna tycker, något förenklat, att ställplatser inte behövs utan husbilarna ska nyttja befintliga campingar. Som tur är så finns det campingar som insett att husbilar har speciella behov och ställer andra platskrav än gängse campingbesökare. Ett bra exempel är Solvik Camping och Stugby norr om Smögen, som har förstått vad husbilister vill ha och satsat målmedvetet för att attrahera denna kundgrupp och gjort det med framgång.

Ställplats på Solviks Camping

Tidningen Restauratören har tagit upp detta ämne i ett antal artiklar som kan vara en intressant läsning:

Husbilar ställer nya platskrav

”Gör inte campingplats av ställplatserna”

Ställplats lönar sig inte direkt

Denna utveckling, att campingplatser anpassar sig till husbilsturismen, har varit tydlig i Tyskland sedan några år. Det finns exempel på campingar som helt och hållet gjorts om till ställplatser, men det vanligaste är en kombination, såsom i Solvik.

Priset för att övernatta på en ställplats kan alltid diskuteras, men nog tycker jag att det är dyrt att stå på Liseberg/Skatås, och Solvik är också dyra på sina platser nere vid vattnet. Priset för Solviks övriga platser tycker jag är helt OK, i varje fall i för- och eftersäsong, vilket passar oss pensionärer utmärkt.

Kolla själv läget på respektive hemsida och bedöm vad du får i form av service, läge och utsikt. I Lisebergsfallet får man ju säkert betala lite extra för det relativt centrala läget.

Solvik Camping och Stugby

Liseberg Ställplats Skatås

3M

Ibland är det roligt att titta i gamla böcker som man stoppat undan och inte tänker på längre. Det som också tilltalar är gamla uttryck som ibland säger så mycket med endast några ord. Kolla här till exempel:

- Den som ingenting har att göra, är alltid upptagen!

- Barn talar om vad de gör, gubbar vad de gjort och narrar vad de ska göra!?

- Gamla kärringar och rostiga gångjärn gnäller jämt!

- Kärleken är blind när den kommer, men alltför skarpsynt när den går.

- Kärlek är som mässling, ju senare den drabbar en, dess farligare är den.

Hittade dessa uttryck i en gammal bok från 80-talet. ” Ett ord i rättan tid” av Pelle Holm.

En del passar in även idag, och är rätt så roliga och förklarar ganska bra, eller hur?

3M