Häromdagen när jag var hos läkaren för kontroll, hände en ganska otrolig sak. Eller ett otroligt och underbart möte. Det är ju oftast väldigt tyst och alla sitter och tänker på sitt, när man är i väntrummet och bara väntar på att bli inkallad, och få det avklarat så fort som möjligt. Den här gången fick jag vänta ovanligt länge. Det var ungefär 5-6 personer som satt där tysta som små möss. Jag satte mig ner bredvid en lite äldre dam. Bara det att man sätter sig i närheten av någon annan brukar vara en öppning för dialog. Mycket riktigt, damen sa lite försynt; ”Är du intresserad av kultur och gamla saker?” Jag som alltid är ärlig och rak i nya kontakter, svarade lite avvaktande; ”ja, det beror på vad det gäller”. ”Får jag störa en liten stund?”. Jag svarade ”det går utmärkt, vi sitter ju här och väntar och det är trevligt att prata, även om min röst idag inte är det det borde”
Väntrum kan ibland vara väldigt tysta och tråkiga.
Stengärdsgårdar är en väsentlig del av det småländska kulturlandskapet. Vi har alla sett dessa murar bestående av otaliga stenar som med stor möda och mycket svett flyttas från de åkerlappar som röjts i det småländska landskapet. i dag får dessa stengärdsgårdar ej förstöras och det åligger markägaren att röja kring dom så de ej förstörs av bl.a. slytillväxt.
Det har nyligen byggts en välbehövlig cykelväg mellan Timmernabben och Ålem. Den har på ett utmärkt sätt anpassats till den befintliga landsvägen och den stengärdsgård som löper parallellt med vägen.
Nytt och gammalt, sida vid sida
Det hade Birgitta Andersson en ganska rolig monolog om för många herrans år sedan. Då skrattade man och var frisk och kry i sina fötter. Åren har gått och med dem har en hel del krämpor kommit till hos kroppen. Mer än någonsin stämmer hennes uttryck att man skall vara rädd om sina fötter, de håller hela kroppen stående. Det är i rätta riktigt sant. Har man ont i sina fötter har man svårt att gå, stå och företa sig något vettigt där de är inblandade.
För att kunna dansa, behövs bra fötter!
Hej alla glada!
Idag regnar det ner så det smattrar både på tak och fönster. Det står verkligen som spön i backen. Men egentligen gör det inte så mycket, för vi har fått massor gjort idag. Dessutom så är det lite varmare, så det här regnet kommer att få det gröna att fullkomligt explodera. Molly däremot vill knappt gå ut. Hon hatar verkligen när det regnar så där häftigt. Då ställer hon sig med framtassarna precis vid tröskeln och tittar på och hennes ögon säger; ”är ni inte riktigt kloka, ska jag gå ut i det här vädret, aldrig i livet”. Men så klart måste hon gå ut och göra sina behov. Men skulle hon få bestämma, då skulle hon nog hellre gå med benen i kors. Kolla bara hur hon ser ut när hon är riktigt blöt!
Kan ingen vara snäll att komma med en handduk!
Oj, vad härligt! Solen kom fram idag. Vi kunde sätta på sommardäck på personbilen och riktigt vårstäda den. Byta ut de tråkiga gummimattorna mot textilmattorna. På husbilen byter vi däck på onsdag, men det gör vi hos gummiverkstaden som också förvarar våra däck. Man har ju inte hur mycket plats som helst.
Nu är däcken bytta, tvättade och uppmärkta!
Ibland sätter några övre makter käppar i hjulen. Det är bara att konstatera. Vi blev hemma över hela helgen. Men det kanske var meningen så. En förkylning med stämbandskatarr satte stopp för den planerade resan till Ronneby och födelsedagskalaset för ett av barnbarnen som fyllde 7 år. Mamma hade också fyllt år, så hon skulle också firas så klart.
Här var det livat, här var det glatt ....
Det är inte positivt varje dag, även om det naturligtvis vore en drömsituation. Men man måste ju hålla sig till sanningen, trots allt. Idag är det precis en sådan där dag som vi inte vill ha egentligen. Det är kallt och rått. I morse öste regnet ner och man blir ledsen bara man tittar ut.
Det kan vi verkligen hålla med om!
Det är en annan vardag när vi är ute med husbilen, den saken är klar. Det märker man alltför väl nu när vi är hemma igen. Hur skall det då inte vara för er som varit ute över 6 månader i sträck? Men ni har väl haft era rutiner i husbilen, precis som vi. Det är ju alltid så, hemma har man vissa rutiner, och i husbilen lite annorlunda, men vi försöker att vara som hemma, även i den.
Kommentera gärna Det är inte helt lätt att komma in i vardagen….
Laddar ...