Vad skulle vi då ta för utflykt idag då? Den frågan dök upp så snart vi kom in till Barbro och Lars efter våra morgonbestyr. Det är en av fördelarna, med att både vara gäst och gästa någon, att man har husbilen. Man går till sitt eget lilla hus på kvällen, efter en dag tillsammans. Då behöver man inte trampa varandra varandra på tårna och var och en får sina vanliga rutiner både till natten och på morgonen. Vi äter vår egen frukost också, i husbilen. Sedan tar vi ofta lunch och middag ihop och hjälps åt och fixar. Det blir då också en mysig samvaro. Eftersom vi var med när våra vänner flyttade in i sitt hus, så vet vi var det mesta finns och hittar det som behövs och känner oss som hemma hos dem.
Vart tar vägen vägen
Efter lite prat om vad vi ville se eller göra enades vi om att ge oss iväg. Vi skulle åka och titta på något, som hette lavendelgården. Vi hade läst om det i någon turistbroschyr. Mats samlar alltid ihop ett gäng sådana var helst vi stannar och bläddrar noga igenom alla innan de går åter till pappersinsamlingen. Man lär sig också en hel del genom dessa broschyrer, just när det gäller närområdet som vi befinner oss i. Vi åker genom de fina bokskogarna igen och kommer ut i odlingslandskapen och boskapsängarna. Vi åkte lite fel, så det blev lite fram och tillbaka och kringelkrokarkörande, men som Mats uttryckte sig till Lasse; ” det var det vackraste fel, vi kört”. Det var det verkligen, på riktigt. Man njöt av naturen så det nästan gjorde ont i ögonen.
Ljuset i en bokskog är ständigt växlande
Sommarmoln över böljande sädesfält
De här trakterna är ganska kuperade för vi är ju i närheten av Brösarp, men det ville vi undvika just nu, för det är den stora marknaden i Kivik. Det är ju näst intill kaotiskt och vägarna totalt tillproppade. Kivik brukar vi annars åka till rätt ofta för vi tycker det är så fint. Fiskaffären där går ju inte heller av för hackor, som man säger. En verklig guldgruva för fiskälskare som oss. Till slut började vi närma oss Lavendelgården och stannade till för att rekognoscera läget. Det visade sig att det var urusla parkeringsplatser, nästan utefter en starkt trafikerad väg. Dessutom skulle de ha en relativt dyr entrèavgift, så vi beslutade att vi skippar det, eftersom det också såg ut som lite dåligt underhållet och gjorde ett dåligt intryck.
Ståtlig alle som leder fram mot Christinehof Slott
Infarten till Christinehofs Slott
Fortsatte vidare och åkte efter fantastiska grönsaksodlingar och sädesfält, till och med böjande korn, som man inte ser särskilt ofta nu för tiden. Under färden diskuterade vi nästa stopp, som vi bestämde skulle bli ytterligare ett slott, de finns det ju gott om här i Skåne. Nu skulle vi besiktiga Christanshofs slott och deras Ekopark.
Så dit ställde vi kosan. Parken med alla sina olika träd var förtjusande och för första gången såg vi en blodalm med nästa mörkröda blad. Den var väldigt mäktig och vacker, men helt omöjlig att fotografera i det ljuset som rådde. Gräset lös helt vitt omkring den mörka almen på fotot. Det var bara att ge upp.
Christinehofs Slottspark
Christinehofs Slott Informationstavla
Det var öppet på slottet och man kunde gå runt och titta, men det var lite enkelt i sin utsmyckning och det var inte så många gamla saker som var exponerade, utan var det ganska kallt och kargt i alla de utrymmen som var tillgängliga. Det som däremot hade gott om plats var alla prylar som var till salu. De sakerna och det lilla fiket med dåligt urval hade fått mest plats på slottet, vilket förvånade oss. Det var en sådan där typisk turistfälla som man brukar kalla det. Vi blev lite besvikna och klarade ganska snart av det besöket.
Christinehofs Slott
Här finns mycket att beskåda
For vidare och träffade på något som vi aldrig hade hört talas om tidigare nämligen en Brydestuga. Ett fantastiskt byggnadsverk i sten, hopplockad sten, inte murad i en otroligt valvbåge, som man helt enkelt inte fattar hur de kunde bygga på den tiden det begav sig. Dessa ”brydestugor” användes fram till slutet av 1800-talet för att torka lin, innan det skulle beredas. Först la man linet i mossen intill, för att röta det i ca 2-3 veckor och sedan torka det. Då eldade man friskt i de här stugorna av sten och bestämmelserna var att ” brydestugorna” inte fick byggas i närheten av bebyggelse. Det här var en sådan där ny kunskap för oss som vi lade i högen av det där att lära sig en ny sak varje dag. Hade aldrig tidigare hört talas om det. Det var intressant.
Vägvisning till Bryddestugan
Imponerande stenbygge med valvport
Brydestugan invändigt
Marianne, Barbro och Lasse vill gärna kika hur det ser ut!
Vi fortsatte sedan hemåt, men hittade ytterligare ett objekt som var tvunget att studeras lite närmare, nämligen Agusahuset. Ett småbrukarställe som förflyttar oss tillbaka till slutet av 1800-talet. Den som sist bodde där var en Anna Mårtesson som tog över huset 1873 efter sin far och hon bodde kr där till sin död 1945. Inget ändrades i huset under den tiden hon bodde där och Agusa byalag tog över huset och har det i sin ägo nu. Inget är heller till idag förändrat utan husgeråd och möbler står som det lämnades, med jordkällaren utanför, precis som det var. Huset hade varken el, vatten, eller avlopp. Otroligt att folk kunde leva så illa ända fram till 1945.
Agusastugan
Agusastugans jordkällare
Agusastugans jordkällare invändigt
Nu började vi bli lite trötta i både ögon och hjärna och vi hade bestämt att vi skulle åka till Önneköp för att där inta middag, så det blev raka vägen hem för att koppla av en liten stund innan vi gav oss iväg på nya äventyr. Om det får vi berätta vidare i nästa inlägg.
Ha’ det så gott!
3 M
Loading ...
Vilken trevlig utflykt och visst är det otroligt vackert med bokskogarna
Ni gjorde helt rätt som struntade i Lavendelgården – så gör vi också om det är usla parkeringar, dyra inträdesbiljetter till något som inte riktigt håller vad det lovar. Brydestugan och Agusastugan verkade mer intressanta än slottet i mina ögon – jag som gärna blundar och försöker se och tänka hur det var ”på den tiden”
Vi var tvungna att åka hem – hade bara en vecka på oss innan det var dags för sårkontroll för Lasse och likadant igen… tillbaka om en vecka igen, igen och igen… tycks aldrig ta slut… men vi mår bra i alla fall
Kram!
Det är skönt att det är fler som tänker som oss. Ibland tror man ju att man är ensam om att ibland reta upp sig på sådant som vi kallar för turistfällor. Men det är inte roligt när de försöker att slå mynt av saker som inte ens hör ihop med det som man tittar på, så var det på Christinehofs slott. Massor av krimskrams hutlösa priser. Brydestugan var något helt nytt för oss och vi la det till handlingarna som ett av de sakerna som vi vill försöka att uppnå, varje dag, lära sig något nytt. Hade aldrig hört talas om Brydestugor tidigare. Men den var väldigt fin. Sedan att kunna bo så länge i ett hus och nästan stoppa tiden från slutet av 1800-talet fram till nästan 1950, det är ganska fantastiskt, tycker vi. Vi gillar också allt som har med gamla saker att göra. Kanske är det för att man själv börjar att vara antik. Skönt att höra att allt är OK med er. Må så gott.
Kram 3 M
Skåne är vackert på många sätt och det finns otroligt mycket att se. År 2000 gjorde vi en resa där och besökte slott och herresäten. Snart tid att utforska det igen.
Soliga hälsningar från Ramsvik, Lysekil.
Det var roligt och våra vänner har samma intressen som oss och då är allt så mycket lättare. Då behövs inga stora diskutioner vad som skall hända. En sådan resa att kolla alla slott och herresäten har vi pratat om att göra, då kan vi ju få tips av er. Vi har nämligen skojat om att det är en grej att göra tillsammans. Vi och de här vännerna har rest på många platser ute i världen tillsammans och alltid haft väldigt kul tillsammans. Det pratar vi om att vi vill återuppleva igen. Men tiden vill ibland tendera att inte räcka till för allt manvill göra. Men en dag…… Sköt om er 3 M
Vilken trevlig utflykt. Bokskogar är rena och vackra. Kul att du förmedlade om brydestugor. Det var nytt för mig med! Häri Norge har vi kommit ner till regn. Inte så kul. Ha dé bra!
Ja,det var det, vi har alltid väldigt roligt tillsammans och framförallt samma intressen. Då är det lätt att hitta på grejor som alla gillar. Dessutom är vår Lasse mästare på att hitta allt möjligt intressant. De här murade byggnaderna för torkning av lin hade vi inte heller hört talas om tidigare, så då var Lasse mäkta stolt att han fick visa något vi inte visste utan fick lära oss något nytt. Det ska man ju försöka göra varje dag, så det var bra. Vi hade väldigt trevligt. Ska gå in och läsa dina sista inlägg, det har varit fullt upp kring oss sedan vi kom hem igen. Ha det så mysigt på resten av resan! Kram 3 M
Fint reportage!
Så fick man lära något nytt igen! Brydestuga!
Ha de gott!
Kram
Visst är det härligt när man får lära sig något nytt. Det var det nämligen för oss också. Det visste nog vår kompis Lasse för han var stolt som en tupp, när han fick visa något som vi aldrig hört talas om tidigare. Det finns mycket i vårt avlånga land att se och lära. Vackert är det också. Ha det så gott. Kram 3 M
Nu börjar jag förstå livet som ”statsavlönad”. Att bara ta tid att upptäcka nya saker och platser utan någon tanke på klockan vad den är, eller vilken dag i veckan det är. Ni dukar upp så mycket vackert med omsorg, att även jag kan känna en frestelse till vara ”lite” mera ledig.
Vad gäller avgifter och oförskämt höga inträden försöker jag numera att blunda om det inte är frågan om rent ocker som det verkade vara i ert fall, då gör jag som ni gjorde. 1999 körde jag till Nordkap och dividerade med mig själv en halvtimma minst, om jag skulle betala 380:- SEK för att stå på en sned grusplan vid ”Världens Ända” över en enda natt. Till slut segrade förnuftet och jag stannade. Njut och ha det gott!
Vi brukar och framförallt i sommar, efter den fantastiska resan som vi gjorde i våras, sagt, det finns så mycket att se här hemma. Mer än man hinner med egentligen, vi tycker Sverige är som finast på sommaren och bestämde att vi skulle njuta av och upptäcka mer av det i sommar. Det har vi gjort och det Hr blivit så härligt, även om Öland har dominerat, våra resor. Men håller med dig om att det ör lättare när man förvaltar sin tid och själv bestämmer vad, hur och vart man skall färdas. Vi har ju den förmånen, tack och lov. Det är väl också så att kroppen behöver få ha det lite skönt efter ett slitsamt liv där man jobbat som idioter, näst intill. Det gäller att ta vara på det när det finns möjlighet. Man ska inte ångra en massa saker när. Man sitter där och inte kan något längre. Det är ett gott mål. Det finns många beslut i livet att fatta, men ett av våra bästa var nog just att leva när vi lever och kan, när vi bestämde oss för att bli ”statsavlönade” . Vore ju retligt om man ”trillade av pinn” dagen efter pensionen och förlorade allt man betalat till hela livet. Vi har en bekant som gjorde det. Gissa om hans fru var besviken. Tänk på det innan du bestämmer dig för att jobba vidare. Du har ju duktiga barn som kan ta över. Vi kunde också ses oftare! Lev väl och var rädda om er. Kramar 3 M
Vilka fina bilder. Tänk vad dom var duktiga förut med att bygga alla dessa stenar o få ihop det:)Bara att få till det till en jordkällare och att allt håller ihop:) Skogen m träden gillar jag också..som en allé. Sköt om er. Kram
Det var fint i verkligheten också. Vi blir alltid så fascinerade av hur duktiga människor var förr i tiden när de slet med kroppen och sina egna händer. De hade ju inga maskiner till hjälp. Man undrar ju ibland hur de orkade. Men de blev inte så gamla på den tide. Men det är väldigt intressant och kul tt se hur det var. Att lära sig något nytt är ju också en sporre. För oss var de här Brydestugorna helt nytt, då hade vi uppfyllt den dagens lärotes. Vi hade jätteroligt tillsammans med våra vänner. Kram 3 M