Hos vännerna i Huaröd…..

Det är alltid så väldigt kul när vi ses. Det blir tyvärr bara lite för sällan, eftersom vi bor ganska långt från varandra numera, när vi bodde uppe i Täby hade vi hyfsat nära till varandra och kunde ses mycket och gjorde väldigt mycket tillsammans. Hade samma intressen och det underlättade såklart. Men det har blivit lite bättre med samvaron sedan de köpte sitt sommarhus här nere i Skåne. Här bor de mestadels från tidig maj till oktober. Dessutom åker vi gärna ner till Skåne, det vet ju alla. Vi har ju svårare att dra norrut.

Det är något visst med korsvirkeshus

Yviga rosor

De har ett gulligt hus, typiskt skånskt, korsvirkeshus mitt i den lantliga naturen, med Bregottfabriken precis utanför tomten. På andra sidan en helt underbar bokskog, där ljuset får en speciell prägel. Det silas genom det täta grenverket och ger ett nästan mystiskt ljus ner på den rena undervegetationen som bara bokskog har. Det är så vackert.

Dörrdekorationer och kaprifol

Alltid när vi träffas så har vi så mycket att prata om, det är inte tyst en minut, men det är så roligt för vi tar i princip vid där vi var förra gången. Det är vad vi gör, pratar och pratar och uppdaterar allt som hänt sedan vi sågs sist. Sedan äter vi väldigt gott. Vår kompis Lars är enormt duktig att laga mat, och efter lite tjat får vi vara behjälpliga i köket. Någon dag tar Marianne huvudansvaret i köket, men vi hjälps ändå åt och vi har väldigt kul när vi håller på och fixar. Det är kul när man hjälps åt alla fyra och det blir liksom en gemensam aktivitet.

Tunnel genom bokskogen

Ett stråk av vallört mitt i fältet

Igår var det så utflyktstid, det är något som våra vänner Barbro och Lars är duktiga på. De har på de 5 åren som de haft huset här nere lyckats hitta fantastiska små smultronställen och många nya varje gång vi är här. Dessutom har de blivit personliga vänner med många helt underbara människor i omgivningarna här. De har säkert fler vänner här än många normalt inte lär känn på en hel livstid. Men Lasse har den inställningen att med folk ska man prata och ta reda på vad de är för typer. Det resulterar ofta i att man får väldigt många vänner, för det är vad de flesta gillar. Både Barbro och Lasse är dessutom varma, omtänksamma, och glada ” typer”, vilket innebär att det är väldigt lätt att umgås och lockar till spontanitet och många glada skratt.

Ingen vanlig skylt precis

Storkar både högt och lågt

Det första utflyktsmålet var den lilla storkgården som finns i närheten av Degerberga. De föder upp storkar och släpper ut ett antal i det fria, varje år. Det är kul att komma dem nära och se dem i sina bon. I flera av bona var det flera ungar. Några av storkarna gick dessutom och betade på ängarna i närheten.. Ganska fantastiskt att de kan hålla reda på var de hör hemma. Dessutom att de jobbar för att återinföra storkarna i Skåne, eftersom de har blivit så få de senaste åren. Det är nu nästan reparerat, eftersom storkarna kommer tillbaka igen år efter år.

Hjortarna är skygga, men många

Nästa anhalt blev Maltesholms slott. I omgivningarna runt slottet finns flera stora grupperingar av både Dov- och Kronhjortar som lever helt vilt i stora flockar. Igår såg vi några små flockar, men de är fantastiska att se så nära ibland och de är inte så enormt skygga. Man hinner faktiskt att få en blick på dem innan de försvinner in i skogen. De har till och med en del problem med de stora flockarna som ger sig på fälten och äter av grödorna. De stora grönsaksodlingarna har man hägnat in med låga staket för att hålla dem borta. Tvärtom alltså, staket för att hålla djuren borta.

Det tog tid att bygga Höge väg

Så åkte vi fram till själva slottet utefter de otroliga stenmurarna som ligger längs med vägen. Vid parkeringen står ett helt gäng med jättestora kastanjer som ger skugga åt bilarna. Vi går in genom portalerna som man måste igenom för att komma fram till slottet.

Maltesholm

Vallgraven och parken

Slottet uppfördes 1635 i samband med giftermålet mellan Malte Juel och Anna Ramel. Slottet har sedan bytt äger ett antal gånger har tillhört olika adelssläkter genom åren. Men mest av familjen Ramel som också på 1800-talet lät bygga om slottet till den tidens mode. Vi tog sedan en promenad i slottsparken som mest bestod av hamlade träd och gräsmattor. Lite ovanligt för att vara en slottspark. Men det var kul att se och lusthuset var trevligt, där kan man säkert ha underbara fester. Bordet som stod mitt i rummet rymde minst 30-40 sittande gäster och ljusstaken som stod mitt på bordet kunde man tro var designad av ”sommartorpsernst”, ärligt talat. Kanske har han hämtat inspiration till sina konstruktioner här, vem vet.

Hamlade träd

Härligt ljus i bokskogen

Vi var lite trötta i benen efter våra promenader och kände oss väldigt kaffesugna. Vi har varit på det stället som kom i tankarna och vi ville tillbaka dit, för det gav så starkt intryck på oss vid tidigare besök. Det heter Kafé Kagan och ligger ute i oävla, eller obygden som en del säger, men det är helt underbart. Men det får ni faktiskt inte se och höra om förrän en annan dag utan nu får ni hålla tillgodo med detta och ”tya” er lite. Detta fik mm. kräver sin egen historia för det är så underbart, gäller också ägarparet som också är goda vänner numera med Barbro och Lars.

Infarten till Kafé Kagan

Väl mött en annan dag, nu skall vi faktiskt ut och äta middag i Önneköp, det blir också berättat en annan dag. Ha det så gott så länge!

3M