SmileyCentral.com

Hur skall man annars beskriva dagens händelser, som nästan är en utopi.

Efter att ha tillbringat förmiddagen med mor/svärmor, som förmodligen hade haft lite för mycket omkring sig, tyckte vi det var bättre för henne att få varva ner lite. Vi tog ut henne på en promenad även igår, om inte annat för att hon skulle se lite annat, och få frisk luft. Men redan när vi kom var hon allmänt förvirrad och visste inte mycket, om var hon bodde eller var hon var, eller om vi var vi eller den andra sonen och sonhustrun. Hon pratade om försäljningen av affären, som de faktisk sålde för mer än 30 års sedan. Hon var irriterad och allmänt upprörd. Det var väldigt jobbigt och vi blev lite deprimerade, men försökte få henne att gå ner i varv och tänka på något annat. Vi tog fram datorn och visade henne en massa kort för att skingra tankarna, men utan resultat, så vi gav upp. I vissa lägen får man göra det, för det går inte på något sätt,  att ändra inställningen.

Vi bestämde oss för att ge den gamla damen lite lugn och ro och komma tillbaka lite senare istället. Pratade med personalen, som sa att det här hörde till vardagen, men att det troligen rört om lite för mycket i huvudet på henne. Då samlade vi oss, lite nedslagna och bestämde oss för att dra en bit norrut.

Nils Ferlin, som staty.

Närmare bestämt Filipstad, en sträcka på ca. 6  Mil. Klockan var vid 2-tiden så det skulle inte bli långt vi åkte. Satt med kartan och tittade, då mannen, flygare, och flygingenjören blev nostalgisk och sa bestämt ”vi åker till Brattforsheden”. ”Det gör mitt huvud rent igen och vi kan tänka tillbaka på gamla roliga tider från det att jag var ung, med många drömmar framför mig”.

Start- och landningsbanan vid Brattforsheden.

 

Barackerna uppe på Brattforsheden, nyrenoverade.

Så dit ställde vi kosan. Brattforshedens flygfält. Ett flygfält där det förekom väldigt mycket flygning, både segelflyg och motorflyg. Det har tillbringats en ofantlig massa tid uppe på den gamla flygplatsen från kriget. Vi blev väldigt förvånade när vi kom fram. Start- och landningsbanan var finare än någonsin. Marken runt omkring var uppsnyggad och en massa gammalt bråte var bortforslat. Samtliga byggnader och baracker var totalrenoverade och i väldigt fint skick. Vi undrade vad som hade hänt, även om det var ca 15 år sedan vi var där, så hade vi inte hört något om förändringarna som skett, ens från flygentusiaster vi fortfarande har kontakt med.

En av hangarerna målad som en ladugård.

 

Fick då se en flagga som var hissad; på den stod det ”Sveriges Militärhistoriska arv”.
Det visade sig att hela flygfältet var kulturminnesmärkt. Det var för oss en totalt ny upptäckt. Vi strövade runt på fältet och runt i barackerna med hakorna hängandes långt ner på bröstet. Vi trodde inte våra ögon.

På väg tillbaka till husbilen ser vi att det är någon i en av hangarerna. Som vanligt driver nyfikenheten oss fram för att knacka på och så klart fråga vad som händer. Det är då det fantastiska och otroliga händer! Vi står mitt ute i vildmarken och får en upplevelse som vi aldrig ens kunnat drömma om.

Knackar på för att kanske få lite mer information. Döm om vår förvåning när vi möts av idel bekanta ansikten, bl.a. en flygarkamrat som Mats lärde känna redan på 60-talet i flygklubbarna i Karlstad. Senast vi träffades var som passagerare på ett flyg till Frankfurt på 90-talet. På den tiden hade vi båda kringflackande yrken, och om jag, dvs. Mats minns rätt så var jag på väg till Chile. Nu träffas vi här i en barack på Brattforsheden, otroligt. Det blir naturligtvis mycket prat om gamla tider, men också om mycket om allt arbete som lagts ner på detta gamla krigsflygfält, numera kulturreservat. Själv minns jag alla glada stunder man haft här på 60- och 70-talet. Otaliga är de starter och landningar som man gjort här, bogserat segelflygplan, lärt unga och gamla att segelflyga och bara flugit själv. Minns det lägerliv man levt på helger och under sommarmånader i de baracker som står renoverade,  som en del av detta kulturreservat.

Kontrollpanelerna till flygsimulatorn för Viggen.

Men innan nostalgin tar över så är det bäst att gå tillbaka till nutid. I denna barack har dessa entusiaster lyckats få överta den AJ-37 Viggen-simulator om en gång stod på F7 Såtenäs. Inte nog med att nu står i en barack på Brattforsheden, den är också flygklar! Så självklart ska jag ta en flygtur i Viggen. Själv har jag aldrig flugit Viggen eller något liknande på riktigt, min militära flygkarriär begränsar sig till arméns helikoptrar, som jag flög sista gången i mitten på 80-talet. Däremot har jag flugit simulator flera gånger förut, så glad som en barnunge klättrar jag ner i sittbrunnen får att se om kunskaperna finns kvar. Snabb briefing i cockpit, sedan startar vi upp.

Cockpiten i flygsimulatorn. Riktigt verklighetstroget.

Här är det briefing, lyckan är helt påtaglig!

Nu bär det av, flyginstruktionerna delas ut.

På det visuella systemet ser jag stationsbyggnaden på Karlstad flygplats där jag ska starta, på med gas, hittar taxibanan ut till startbanan. Ställer upp för start söderut, startar med full EBK, lättar snabbt in med landställ, stiger upp till 1000m och styr mot Grums med 800 km/h, svänger ut över Vänern rundar Karlstad, det visuella systemet är helt fantastiskt, vilken detaljrikedom och verklighetskänsla. Stiger upp till 9000m, styr norr ut över Värmland, sjunker snabbt och gör ett simulerat attackanfall mot Nilsbybron, mellan Nedre-  och Mellanfryken, åter mot flygplatsen för landning norrifrån. Gör ett par rollar på vägen dit. Missar första inflygningen, är ju inte riktigt van vid dessa farter, men ut över Vänern igen och nytt landningsförsök söderifrån. Landställ ner, fartreducering och linjerar upp mot landningsbanan, men strular till det på slutet.

Hoppsan, landningen blev inte helt perfekt, men ....

Fördelen med en simulator är ju att man kan promenera därifrån efter en helt misslyckad landning. Egot är väl lite stukat efter missen , men jag är trots allt jättelycklig, som ett barn på julafton, för att ha fått uppleva detta. Visst är det fantastiskt, har inte flugit själv på snart 30 år, spakat lite när jag flugit med någon kompis visserligen, men det är som med cykling, har man en gång lärt sig så sitter det. Kräver bara lite uppfräschning. Men jag tror att jag lyckats imponera på Marianne även om avslutet inte var det bästa.

Vi rundar av mötet med lite diskussioner om framtiden, formell invigning av Kulturreservatet Krigsflygfält 16 kommer att äga rum nästa år, i år planerar man ett antal Öppet hus-dagar. Information finns att hämta på Krigsflygfält 16, där kommer också alla aktiviteter att annonseras. Har ni vägarna förbi så är det värt att göra en avstickare till Brattforsheden. I närheten ligger också Brattfors med sin gamla hytta som numera är industrihistoriskt minnesmärke. Orten har en gammal tradition och hyttan är känd sedan slutet på 1500-talet, sista ägare till järnbruket var Uddeholms AB, som lade ner driften 1920.

Totalt slut och riktigt glädjeuppfyllda, framme vid Bjurbäckens slussar.

Vi fortsätter vår resa mot Bjurbäckens slussar där vi skall övernatta, den släng av vemod som vi kände när vi lämnade Skoghall har nu förbytts till glädje. Inget kan lyfta humöret som möten med gamla vänner, återuppleva positiva minnen från länge sedan. Tänk vilken fantastisk dag det blev, igen! Vi skriver lite mer om slussarna imorgon, för vi stannar en natt till här, faktiskt.

Vi upphör aldrig att förvånas och glädjas!

SmileyCentral.com

3 M

12 kommentarer till “Nostalgi möter drömmar i Värmländska vildmarken!”

  1. Kors och Tvärs skriver:

    Vad kul! När nåt så roligt inträffar, alldeles oväntat blir i allafall jag alldeles varm i hjärtat!
    Kan berätta att vi tänker oss till Sala och Silvköparen över Kr Him helgen. Däromkring finns massor av cacher som bara ligger och väntar på att bli upptäckta :D Ha´re´

    • 3M skriver:

      Sådana hjärtevärmarmöten inträffar tyvärr alltför sällan, men det är kanske därför dom värmer så. Cachar tycks man hitta överallt, var man än stannar till, fantastiskt roligt. Så glada att vi tog oss för och började med geocaching.
      Lev väl!
      3M

  2. Matts Torebring skriver:

    Vilken resa, vilka möten, vilka upplevelser ni är med om. Såndant här kan bara hända om man är ute och åker husbil och inte bara ligger vid havet och bara badar. ”Sköt” om er.

    • 3M skriver:

      Man måste ibland hjälpa ödet på traven och söka sig till platser där upplevelser kanske väntar. Och med husbil är man ju faktiskt väldigt rörlig, och det underlättar, eller hur?
      Lev väl!
      3M

  3. Nostalgi….ja sådana resor har vi också gjort….men inte träffade vi på några gamla bekanta inte :-( Ni hade större tur. Måste ha varit rätt fantastiskt för Mats att både träffa gamla kompisar och ”flyga”. Tänk så mycket ni redan upplevt på er resa, vilka minnen. Ännu ett ställe att besöka när vi är på rull i Sverige, det tackar vi för. Ha det gott. Kram

    • 3M skriver:

      Nostalgi kan ibland väcka dåliga vibbar, men inte den här gången. Tror också att man ska vara öppen för att ta emot chanserna när de bjuds. Så ska man naturligtvis ha lite tur också. men i det här fallet ramlade många pusselbitar ihop samtidigt. Det var väldigt roligt i alla fall. Ha det gott ni också. Kramar 3 M

  4. Freedomtravel skriver:

    Roligt med oväntade möten! Ni har förresten en utmaning att hämta på vår blogg

    • 3M skriver:

      Det låter spännande, det måste vi så klart kolla. Vi har haft många roliga möten på den här resan. Lev väl! 3 M

  5. Rolle o Carina skriver:

    Så omtumlande för er den här resan måste ha blivit,men så kul att inte veta vad som komma skall.
    Ser ju fint ut vid Brattforsh så dit kan man ju ta en tur om vi är i krokarna.
    Förstår att ni trivs vid Bjurbäckens,där råder lugnet !!!!

    Nu hoppas vi att ni får bättre väder,här har det blåst nåt hemskt idag !!!!
    Ha det gott på er fortsatta resa….

    Kram/ Rolle o Carina.

    • 3M skriver:

      Tänk vad trist det skulle vara om man hela tiden visste vad som komma skall. Man måste ju ibland ge sig ut i det blå och improvisera, då kommer oftast upplevelserna.
      Det har varit regnigt och blåsigt idag, men vi har stått still i Bjurbäcken idag. Har träffat underbara människor som jobbar här vid slussen. Tänk att arbetsledare här är en fotbollsbrasse som kom till Sverige för nästan 40 år sedan, otroligt trevlig kille med ett fantastiskt livsöde. Pratar man inte med människor får man inget veta. Lev väl!
      3M

  6. Agneta skriver:

    detta var ju långt ifrån min gissning på djurmöte ;-) men väldigt mycket mer givande och härligt! Vilken dag det blev och jag förstår alla lyckokänslor som for genom kroppen just då och även efteråt!
    kramar

    • 3M skriver:

      Det kan jag bara säga, Mats har ofta lätt att visa glädje och känslor, men han var som flera barn på julafton. Det syntes till och med i nacken på honom. Dessutom att träffa en gammal vän som man inte sett på många, många år, mitt ute i obygden, det är nästan för bra för att vara sant. Klart att de blev en upplevelse för oss båda. Kommer att sitta kvar länge. Ha det så gott. Kram 3 M

Lämna en kommentar

Här skriver du ner de kommentarer, åsikter och synpunkter som du vill delge övriga läsare.