SmileyCentral.com

Häromdagen när jag var hos läkaren för kontroll, hände en ganska otrolig sak. Eller ett otroligt och underbart möte. Det är ju oftast väldigt tyst och alla sitter och tänker på sitt, när man är i väntrummet och bara väntar på att bli inkallad, och få det avklarat så fort som möjligt. Den här gången fick jag vänta ovanligt länge. Det var ungefär 5-6 personer som satt där tysta som små möss. Jag satte mig ner bredvid en lite äldre dam. Bara det att man sätter sig i närheten av någon annan brukar vara en öppning för dialog. Mycket riktigt, damen sa lite försynt; ”Är du intresserad av kultur och gamla saker?” Jag som alltid är ärlig och rak i nya kontakter, svarade lite avvaktande; ”ja, det beror på vad det gäller”. ”Får jag störa en liten stund?”. Jag svarade ”det går utmärkt, vi sitter ju här och väntar och det är trevligt att prata, även om min röst idag inte är det det borde”

 

Väntrum kan ibland vara väldigt tysta och tråkiga.

Då berättar damen, att hon och hennes dotter hade skrivit några böcker, och undrade om hon fick visa ett par av dem. ”Jag brukar ta med mig några, för att visa de som jag eventuellt möter”. Hon tar upp 2 st. böcker och visar för mig och jag blir helt betagen av ”En kvinnas byrålåda”. Jag bläddrar lite i boken, och det kändes som jag blev förflyttad till barndomen, hos farmor och farfar. Farmor hade en gammal byrå med spegel på, där hon förvarade alla vackra dukar, linnedukar, servetter, smådukar och allt möjligt smått och gott. Det var i undantagsfall, som man fick röra något av det som låg i rullar och vackert vikt, i lådorna. Ibland så berättade dock farmor när hon hade sytt och broderat alla grejor. Det var också gamla broderier som hennes mamma hade gjort. En riktig skatt. Tänk vad mycket kvinnliga händer har åstadkommit! Det skall vi värna om!

Denna fantastiska bok, var som att öppna farmors lådor.

Här finns förklaringar till mycket broderi och handarbete.

En del av dessa grejor har jag kvar, efter farmor. Jag har också en del saker som jag själv broderade när jag var ung, och man så skulle göra. Har även handdukar som är broderade med initialer. Det förekommer ju inte ens idag. Men jag blev så glad för att den här damen och hennes dotter hade skrivit om det, lagt ner en enorm möda och gjort undersökningar på olika benämningar på handarbete. Det är ju faktiskt ett enormt kulturarv och Elin Sigebo och hennes dotter Carina Sigebo Roswall skall ha en riktig eloge för vad de bevarat till eftervärlden. Jag uttryckte till och med ett tack för hon gjorde det och visade mig boken. Såklart bad jag direkt att få köpa boken av henne.

De har samlat fakta och anekdoter.

Hon visade också en bakbok, med massor av goda recept på gamla kakor,  kaffebröd och matbröd. Den var också väldigt fin gjord med trevliga bilder och lite historik. Väldigt personlig, men så trevlig. Den köpte jag inte utan bad om hennes namn och telefonnummer så jag kunde kontakta henne, för att köpa den senare. Det gör jag gärna sa hon och skrev ner det i boken, tillsammans med en personlig hälsning. Det skall nämnas att när jag sedan kom hem och tittade lite närmare i boken så var damen som jag pratade med, Elin, född 1923. Det kunde jag aldrig ha trott.

 

Hur gammal är en kvinna, bra fråga?

Det blev snart min tur, vilket innebar att vår lilla pratstund tog ett abrupt slut och det var dags för min undersökning. Kändes lite konstigt att jag inte fick berömma henne mera, och tacka för det fina hon hade gjort och dessutom tillsammans med sin dotter. Jag sa att jag tyckte det var en fin bok, men så här efteråt skulle man så gärna vilja ha sagt mera. Hon berättade också att hon inte skulle på undersökning, utan satt kvar och väntade på sin dotter, hon var med som sällskap. Jag skulle gärna ha träffat dottern också, för att berömma henne för hennes mamma och hennes agerande.

Tänk vad ödet har i beredskap för oss en helt vanlig dag i ett väntrum hos läkaren. Sådana mötet skall man linda in i bomull och bevara djupt i hjärtat. Det är möten som berör och ger fina minnen. Bara man inte är rädd för att prata och lyssna på vad andra människor vill dela med sig. Det är viktigt i livet!

Att gå förbi det viktiga är alltför lätt!

Tycker ni detsamma? Har det hänt er också?


1 M

Bokens ISBN nummer är 978-91-633-4772-6 och är utgiven på Iduns Äpple

8 kommentarer till “Underliga och underbara möten!”

  1. Matts Torebring skriver:

    Visst är det roligt när människor börjar prata. De som inte vill prata, visar det på sitt sätt. En ny kund ringde mig från ett sågverk någonstans i Sverige. Adressen är Tallvägen, sa kunden. Det var inte dåligt att få ge namn åt hela gatan, sa jag. ”Den hette så innan vi kom hit”, sa kunden tvärt och kort. Här fanns inte utrymme för skämtsamhet, det var bara ärendet som gällde.

    • 3M skriver:

      Man kommer långt med lite humor. En del slutar aldrig att prata (inte ens fast rösten försvinner),en del öppnar inte ens munnen och drar inte ens på munnen om du är rolig. Då får man hålla masken och tyst säga till sig själv, kunden har alltid rätt. Skön Valborg. 3 M

  2. Agneta skriver:

    jag har massor kvar efter farmor jag med, mormor lever ju än så hennes saker finns kvar hos henne ännu. Broderade lakan, o örngott…tror till o med att jag just nu har ett av de broderade örngotten i min säng :-)
    Och möten, ja det gäller att ta tillvara på de tillfällen som ges en. Jag gillar också att prata, men något sådant lyckat möte har jag aldrig haft!
    ps förresten, jag o mamma tittade på bilderna i onsdags när hon hade passat barnen här under em. En del kände hon igen men mkt var ju förändrat. Men hamnen ser likadan ut än :-)
    ett stort tack ifrån oss!
    kram

    • 3M skriver:

      Visst är det fantastisk att något sådant kan hända idag. Dessutom kan jag erinra mig ett möte för inte så länge sedan, som vi båda upplevde som väldigt speciellt. Nere hos dig och din familj. Vi blir så glada att din mamma gillade bilderna om hur det ser ut idag, hälsa henne så gott från oss. Hoppas allt har lugnat ner sig kring er med det som hänt den sista tiden och njut av helgen så mycket ni kan. Kramar 3 M

      • Agneta skriver:

        ha ha ha, nu tänkte jag ju på oplanerade möten :-) ;-)lät ju som om jag inte tyckte att mötet med er var speciellt nu när jag läser det igen…för det var det!
        kramar
        *skrattar gott och beger mig över till Liseberg*

        • 3M skriver:

          Måste vara härligt att möta våren bland karuseller, bergochdalbanor och vårglada människor. Då är det ju upplagt för oplanerade möten. Hoppas att ni och framförallt Emil och Tuva får en jättekul dag.
          Kram
          3M

  3. Anki skriver:

    Verkligen ett underbart möte! Visst är det så att det gäller att ta vara på sådana här tillfällen – att våga börja prata med främmande människor… De flesta blir glada och pratar gärna och man märker ju väldigt snabbt om det är någon som inte vill…

    Har en hel del gamla, fina broderade dukar och lite annat efter min farmor, min mor och även efter svärmor – alla väldigt duktiga med nål och tråd. Svärmor var även duktig på att knyppla, så jag har en del spetsar som hon gjort.
    Ha en bra dag!

    • 3M skriver:

      Jag är ju själv ganska pratglad och tycker alltid att det är så härligt med människor som är öppna, så för mig är det aldrig ett problem. Den här damen var också så försynt i sin fråga, så jag tyckte bara det var så intressant. Det jag tycker var lite tråkigt var att jag inte fick chansen att tala om för henne att jag tyckte det var väldigt duktigt gjort, men jag har ju fått hennes telefonnummer så jag kan ju ringa henne. Skall nog köpa den där bakboken med gamla recept också. Det är också roligt att se att faktiskt en del människor uppskattar sådana här gamla fina saker som duktiga kvinnohänder fått gjort. Det är imponerande. Jag har lite frivoliteter (också en form av spetsar) som svärmor gjort. Ha en bra dag!
      3 M

Lämna en kommentar

Här skriver du ner de kommentarer, åsikter och synpunkter som du vill delge övriga läsare.