Där siktar vi mot en ställplats precis utanför Leipzig, men den är inte vad vi förväntat oss och åker vidare. Ringer ett annat alternativ i en stad som heter Zeitz inte så långt från Leipzig. Det är en fruktodling som har gjort ordning en ställplats för husbilar på nedersidan av sin ”hof” och sitt hus. Vägen dit är en del av ”Strasse der Braunkohle och syns väldigt väl på omgivningarna. Värden på Obsthof Martin är väldigt trevlig och hälsar oss välkomna och vill också visa butiken de har för fruktförsäljning och egentillverkade charkuterier. Köper lite körsbär ”Süsskirchen” och korv och installerar oss sedan på gräset nedanför huset. Vi installerar oss och sätter på AC för att få lite svalare inne till kvällen och ger oss ut på en vandring i omgivningarna.

Fantastiskt, vi mötte tre bilar på rad. Ovanligt, det var så öde.

Det var ganska öde, men fina vägar.

Sitter och läser och njuter av en underbar sol, under markisen då nästa husbilsåkare dyker upp. Ett par från München som sedermera visar sig vara enormt trevliga människor. Vi äter middag ute i det fina vädret och njuter av en god flaska vin. Vi överväger om vi kanske skall stanna ett par dagar på det här härliga stället och ta cyklarna och se oss omkring i stan och runt omkring. Det var härligt med en riktig cykeltur och vi är helt inställda på att stanna minst en natt till. Värden berättar att de skall vara premiärnatt för ett speciellt öl från trakten ”Schwarzbier”. De kallar festen för ”schwartzbiernacht” och säger att då blir det livat i stan. Annars händer inte så mycket här, men då är det fullt drag. Fyrverkeri blir det också på natten, så ni vet varför det smäller.

En liten oas mellan fruktträd och vinodlingar

Infarten till "Obsthof Martin".

Vi cyklar in till staden för att kolla inför festligheterna, men stan är nästan öde. Vi förstår ingenting, men stannar vid ett liten Gaststätte, trötta efter turen, för att inte tala om törstiga. Där frågar vi varför det är så dött. Då får vi veta att allt är stängt för de stora festligheterna, men det här stället gjorde tvärtom och hade öppet nu och stängde sedan på kvällen. Ville inte ha buslivet hos sig som de uttryckte sig. Det var en trevlig värd som berättade mycket om omgivningarna och han liksom vi förundrade oss över att det stod nybyggda hus tillsammans med ruiner, gamla hus med kulhål och allt i otrolig blandning. Det är lite underligt, samtidigt som stilla undrar varför inte fler investeringar görs och gammalt från DDR-tiden inte tas bort. Mannen vid Gasthauset sa att folk har tappat lusten och att bubblan, sedan återföreningen som var som en boom, har gått hål på.  Intressanta historier man får höra berättas.

 

"Hyreskaserna" ser tråkiga ut.

De gråa "östhusen" tränger upp ur grönskan

På vägen tillbaka handlar vi lite småsaker som saknas och lägger i cykelkorgarna. Väl ”hemma” igen tar en av oss en eftermiddagslur och den andre tar med hunden på ytterligare en tur uppför vägen mot Kloster Prosa som har en egen vinodling på sluttningarna nedanför. Utsikten är vidunderlig. Vi äter en middag och senare tar vi vinet med över till grannen och diskuterar våra äventyr. De berättar att de byggt sin bil helt själva och efter sina idéer om vad som kan tänkas behövas i en husbil. Det var ett otroligt intressant par, som hade väldigt mycket att berätta om sina fantastiska resor runt om i världen med sin husbil. De var vad man kallar riktiga globetrotters och delade mer än gärna med sig om sina resor. De hade skeppat sin bil med båt över hela världen. Syd- och nordamerika, australien samt rest överallt i Europa och bort till Inden. De hade på 10 år kört 150 000 km och tillbringat 1200 nätter i sin bil. Kan man säga att man har en bit kvar till den erfarenheten. Vi hade en enormt trevlig kväll tillsammans och timmen blev sen. Vi insåg att det är väldigt nyttigt och prata och lära känna människor som delar med sig av erfarenheter och tips. De var ungefär på samma stadium som vi, att också upptäcka vad som hänt i östra delen av Tyskland som de sedan återföreningen inte hade

Gammalt och nytt i Zeitz

besökt. Men de tyckte lite som vi. Nu har vi sett det, och det räcker. ”Abgehakt” som de uttryckte sig.

Vi hade haft några rogivande dagar på den trevliga ställplatsen, men beslöt nu att dra vidare söderut. Det var fortfarande väldigt varmt och soligt. Tack och lov att vi har AC-n sa vi flera gånger. När vi så skall flytta husbilen så visar det sig vara lättare sagt än gjort. Kunde väl aldrig drömma om att gräset skulle bli näst intill halt. Bilen vägrade att flytta sig framåt. Försökte att backa några gånger och så köra framåt igen. Så fick vi hålla på och till sist kom vi loss och kunde göra de vanliga bestyren med att tömma och tanka vatten innan vi kunde åka vidare. Nu drar vi oss mot Bayern. Vi hinner sätta ett höjdrekord med Mysan på vägen 640 meter över havet. Känns ju inte när man kör på Autobahn. Målet för dagen var en ort som heter Aufsess och ett Bryggeri som heter Reichold alldeles innan den lilla ortenAufsess. Orten heter Hochsthal. Ställplatsen var full med husbilar men det var några platser kvar. Vi ansluter el och går sedan ner till brygeriet för att betala.

4 Bryggerier och 1500 invånare!

Öl kan man också brygga i Tyskland!

Naturligtvis blir vi sittandes utanför själva restaurangen och pratar med alla som också sitter där och tar sig en öl och njuter av det fina vädret. Det är så typiskt för Tyskland, tycker vi i alla fall, just det här att alla pratar med alla och det är en härlig stämning. Det börjar åska lite i omgivningarna och vi beslutar oss för att knalla upp till husbilen igen. Molly känner sig lite orolig för knallarna också. Men vi har tur, det blir inte så farligt med vädret utan vi kan äta ute i lugn och ro. Har en skön kväll och njuter av de vackra omgivningarna. Morgonfikat med färskt bröd kan vi också inta utomhus.

Dagen efter fortsätter vi färden i Bayerns böljande landskap. Tar oss ner till Wiesenthal som vi följer och ser fantastiska klippformationer, forsande flod med kanoter och by efter by med pittoreska hotell och restauranger. Passerar ett riktigt semesterparadis, Pottenstein och tittar oss omkring och lunchar. Där har den en helt otrolig sommarrodelbana där glada entusiaster kan glädja sig åt två olika banor som slingrar sig ner för sluttningen. Här åks det för glatta livet och man ser hela skolklasser som är där på utflykt och har helkul. Det finns också en liten uppdämnd sjö där man kan åka cykelbåtar och fiska. Serveringar finns där också och där intar vi vår lunch. Så åker vi vidare och innan vi kommer upp på Autobahn står man och säljer färsk sparris och jordgubbar så det blev naturligtvis ett nödvändigt stopp. Fortsätter och passerar Nürnberg och flera andra mindre städer. Vi beslutar oss för att åka in i en av dem för att få tag i lite nya kartor. Det blev Weissenburg. En mysig ganska typisk bayersk småstad. Vi vandrar runt till fots efter att ha parkerat strax innan centrum och tar två parkeringsrutor i anspråk. Hittar en bokhandel och kan också komplettera lite matvaror och får också tag i gräslök till sillen som vi skall äta senare.

Väll tillbaka i bilen skall vi så ta oss ut den trånga stadskärnan. Det var inte helt lätt. Trånga och enkelriktade gator, med omdirigeringar för något stort byggprojekt. Det slutar med att vi hamnar precis på den stora byggplatsen och får backa och krångla innan vi till slut åker en bit på en enkelriktad gata bara för att komma ut. Svettigt- GPS-en blev helt förvirrad och hängde inte alls med längre. Tur att vi köpt nya kartor. Vi kör vidare mot Treuchlingen och hittar de föredömliga skyltarna mot ställplatsen som vi skulle övernatta på.

Varning för "pensionärer"

Se upp, lekande pensionärer !

Den visar sig vara perfekt med all tänkbar service, det är Shellmacken intill som sköter om bokningen och delar ut nycklar, till servicehuset samt en skylt man kan låsa fast på ställplatsen om man gör utflykter. Vi tar sillen som vi längtat efter med färsk potatis och gräslök till. Smakar gott och det blir även en ”lille en”. Tyvärr kom det lite regn och TV-n behagade strula, fick ingen signal, men vi klarade ändå kvällen med lite läsning och planering för de kommande dagarna innan vi trötta kröp till sängs. Imorgon tar vi nästa delstat Baden Wurtenberg.

Fortsättning följer ……

SmileyCentral.com

3M

Etiketter: , ,

2 kommentarer till “Vidare mot Leipzig, mm”

  1. Agneta skriver:

    Låter som om ni hade en alldeles perfekt resa, trots tanten i Berlin innan, och får vara med om både nya upplevelser och underbara människor.’
    Ser fram mot fortsättningen som vanligt :-)

    • 3M skriver:

      Vi blir jätteglada att du tycker om våra berättelser. Det härliga är att man upplever allt en gång till när man skriver om det. Har då haft kul blir det ju faktiskt dubbel glädje. Men det är ju oftast fördelen med husbil att man träffar så många trevliga människor av olika slag. Tack för dina uppskattande ord, det värmer. 3M

Lämna en kommentar

Här skriver du ner de kommentarer, åsikter och synpunkter som du vill delge övriga läsare.