SmileyCentral.com
Såg på nyheterna häromkvällen om vad folk tycker om äldrevården i Sverige nu efter den s.k. Caremaskandalen. Man hade gjort en undersökning om huruvida folk ville ha privat äldrevård eller kommunal. Det visade sig naturligtvis att de flesta ville ha kommunal, eftersom den privata har fått en ny stämpel på sig att bara bry sig om avkastning och inte om de äldre. Det är säkert sant också med tanke på alla rapporter som vi fått oss intalade av alla media.
Någonting har ju dock hänt med oss människor, vi blir ju äldre och äldre. Då måste ju livet ha varit ganska gynnsamt mot de människor som blir så gamla. Vi blir också friskare och friskare sägs det, men ändå kommer sådana här skandalrapporter om skötseln om de gamla. Ingen kan väl läsa dessa rapporter oberörd. Möjligen de som tjänar dessa miljoner det skrivs om. De tycks ju varken lida av normal empati eller ha någon moral eller etik.
I inslaget på TV när det gällde undersökningen om äldrevården, intervjuade man 7 äldre människor, som alla bodde på ett kommunalt äldreboende. Det som slog oss var åldern på dessa människor, helt otroligt, den äldsta var 100 år och den yngsta var 92 år. De flesta helt klara i huvudet och då är det ju härligt för dem att få bli så gamla. De hade dock en del andra krämpor som gjorde att de behövde ”vården” på ett äldreboende.
En av våra största sjukdomar nu för tiden är ju de olika demenssjukdomarna, som vi dessutom inte vet särskilt mycket om, men som drabbar alltför många. Vad har de människorna för glädje av att leva till de blir hundra? De flesta kunniga inom området säger att de dementa inte lider. Det får man ju innerligt önska att det är så, men hur roligt kan det vara att knappt känna igen sina närmaste, mer än en bra dag, eller veta om det är helg eller vardag, dag eller natt eller helt enkelt vad man åt till middag för en timma sedan.
Det där är ett svårt ämne och dilemma och berör många människor idag. Det är svårt att se sina älskade gamla anhöriga falna bort på det viset och att de också ibland förvandlas till ilskna människor, trots att de i sina tidigare liv varit hur gulliga och glada som helst. Det är ju inte så man vill komma ihåg sina gamla, men där har man inget val.
Vad är det för fel på den gamla tidens pensionärshem där de gamla kunde flytta in när de behövde lite hjälp, gemenskap och trygghet. Nu vill man att folk skall bo hemma så länge det bara går och få hjälp hemma med det som behövs. De som bestämmer vad som behövs är dåligt insatta i vad som behövs och de gamla blir sittandes helt ensamma för ingen har tid att gå ut med dem. De har inte ens tid att ta en kopp kaffe eller sitta och prata när de lämnar över maten som man kommer med. Det innebär att de gamla inte äter. De tycker det är tråkigt att äta själva och många äldre som sitter ”hemma” slutar sitt liv med att ”svälta ihjäl.
Det finns sådana exempel. Också sådana där en gammal människa var totalt utmärglad och nästan ledsen för det var så ensamt, som kom in på ett hem och bara genom att ha sällskap när hon åt gick upp över 20 kilo på ett år efter flytten. Det var nog tryggheten, sällskapet och den viktiga faktorn som gjorde att den människan fortfarande lever idag och har blivit väldigt gammal.
Ja, då frågar man sig naturligtvis, vad skall vi göra? Och hur skall vi gå till väga? I alla fall skall vi inte låta våra gamla leva ett dåligt liv. De har rätt till att ha det bra på gamla dagar, det är de som har byggt upp vårt samhälle och de skall behandlas väl. Det är allt vad vi har att göra. Framförallt skall vi också bry oss och ta hand om alla som behöver det. Har man betalt skatt och jobbat och slitit för sitt land och andra medborgare då skall man ha den rättigheten. Så det så!
SmileyCentral.com
3M

Etiketter: ,

Lämna en kommentar

Här skriver du ner de kommentarer, åsikter och synpunkter som du vill delge övriga läsare.