Det är bara sånt man måste, säger matte och husse. Det här med att gå till veterinären med jämna mellanrum. Jag tycker inte om det. Så är det bara. Får en sådan där obehaglig känsla, bara jag kommer innanför dörrarna där på djursjukhuset. Det luktar skumt, och del av hundarna och katterna verkar lite deppade. Så får man ju nästan alltid sitta där i väntrummet en stund. Då måste man ju också uppföra sig som allra bäst. Sitta eller ligga, inte säga något eller vara nyfiken på de andra runt omkring går ju heller inte för sig. Klart att det är tråkigt. Så har ju det djursjukhuset som vi alltid går till byggt om hela receptionen. Det är massor av mat, godis, tuggisar och en massa leksaker. Inte sjutton får man röra dem heller. Försökte att smyga fram och sno ett tuggben, när matte var framme och anmälde oss, men hon sa ifrån direkt. Trodde grejorna låg där för oss djur. Varför är de där annars? Jaha, matte eller husse skall köpa dem. Kunde väl tro att det var någon hake med det hela.

Nåja, det blev min tur, skulle ju vaccineras och göra den årliga kontrollen som matte hade sagt. Det är samma sak varje år. Minst en, oftast flera sprutor som skall tas. Gör ju inte speciellt ont, men jag gillar inte att sitta på det där äckliga bordet och bli klämd både här och där. Sedan tar de tag i skinnet och lyfter det och vips så sitter sprutan där. Men det är väl bra att matte och husse är noga med att jag har alla vaccinationer och att veterinären skriver in det i mitt pass. Skulle ju inte vara särskilt kul om jag inte fick följa med hem igen när vi är ute och reser.

Det var en veterinär som jag inte träffat tidigare. Himla gullig var han faktiskt och pratade en hel del med mig innan han undersökte mig. Honom kan man lita på tänkte jag och slappnade av. Fantastisk päls du har, tjejen, blank, tät och fin. Du ä en riktigt vacker flicka. Sträckte på mig lite extra och tyckte han verkade vara en hyvens kille, men lite, lite överviktig kanske? Vadå, överviktig, jag äter ju inte så himla mycket och jag får ju aldrig någonting extra. Får ju inte ens tigga vid bordet. Matte frågade då, hur mycket ungefär? Tja, ett kilo bör hon nog gå ner. Ger ni henne dosen som står på foderpåsen?

Ja, det gör de ju och jag tycker det är lagom. Då säger den här mannen helt enkelt, dra ner lite på fodret och låt henne få spring lite mera lös och motionera. Mindre mat och mera rörelse. Fy, nu tyckte jag inte om honom längre. Det blev ju ganska bra trots allt för matte och husse tog det riktigt på allvar. Berättade att deras förra hund fick de banta 8 kilo. (Hon var en stor hund som innan bantningen vägde 40 kilo) Jag är ju ganska liten och behändig så det kommer nog att bli bra.

Det blev cykelturer nästan varje dag. Härligt att det inte är snö och elände, även om jag gillar det. Men nu kan ju både matte och husse cykla och jag kan springa runt omkring, före och efter, lite som jag vill och det är jättekul. Dessutom sa husse häromdagen att det hade fungerat väldigt bra med lite mindre portioner mat och så mycket motion, jag hade gått ner i vikt redan. Jag bestämde mig också för att själv vara lite duktigare med maten och äta mindre när jag rörde mig mindre. Klokt vá?

Nu skall vi snart ut och åka igen, det ser jag fram emot. Då får jag också snart träffa min bästa kompis och vi kan leka och springa så mycket vi vill. Det blir riktigt kul. Skall berätta senare hur det går, både med den kommande resan och hur det går med min bantning.

Glada helger framöver, vi firar ju inte längre!

 

Molly

Etiketter:

Lämna en kommentar

Här skriver du ner de kommentarer, åsikter och synpunkter som du vill delge övriga läsare.