Matte berättade häromdagen att det återigen var dags för att ”spekulera” och pokulera lite. Alltså komma med lite tankar om livet. Livet som jag upplever det. Det är ganska skönt att vara hund i den här familjen måste jag säga. Inte för jag vet så mycket annat, eftersom jag varit här sedan jag var knappt 8 veckor gammal. Tänk vad tiden går, nu är jag över 7 år gammal. Men jag säger som våra vänner, matte och husse, man är inte äldre än man känner sig. Det konstiga är att jag har haft sådan enorm leklust den sista tiden. Blir jättelycklig att leta igenom min leksakslåda och hitta grejor som jag inte släpat omkring med på länge. Matte undrar var jag hittar allt som hon försöker lägga tillbaka på sin plats, varje kväll igen. Dessutom har jag fått en evinnerlig noja att släpa med mig minst ett par mjukisdjur upp i sängen på kvällen. En del av den piper också, så rätt vad det är så hörs det när någon vänder sig i sängen.

Vadå, ligger i sängen. Ja, det gör jag, varje natt. Helst bakom ryggen på matte. Hon säger att det är så skönt för jag värmer så gott. Jag är ju mycket varmare i kroppen än människor. Ibland tycker matte att jag tar lite för stor plats och skjuter mig åt sidan och säger åt mig att använda mina kuddar. Det har jag nämligen egna. Såå sköönt! Jag vet att jag är bortskämd, men både matte och husse säger att har man en hund man älskar så ska de skämmas bort, men man måste också lyda när det gäller och sent om sider gör jag ju det. Ibland får det tjata lite, men innerst inne vet jag vem som bestämmer.

Nu börjar jag längta efter att åka ut med husbilen. Jag tycker det har så stora fördelar med att vara ute i den, vi tre. Jag har ju lättare kontroll på dem och alltid under uppsikt. Inte som hemma där jag måste springa mellan olika rum för att de är på skilda håll. Jag är ju den där trogna typen som gärna vill vara i närheten av min husbonde. Så ibland kan det bli jobbigt. Speciellt när vi är ute i skogen, och dessutom våra barnbarn är med, då blir det springa. Jag är ju en vallhund och vill ha alla samlade i en ”liten” grupp som jag kan kontrollera. I husbilen är det ju nästan så, en liten plats som är lätt att vakta och hålla koll på. Gud nåde den som kommer närmare än en meter, då låter jag som en stor jättefarlig hund, skojar matte om. Jag får ju tyvärr inte ligga i sängen, för matte och husse tycker det är otäck för mig att hoppa ner, men jag har ju min gosiga och mjuka korg som står under bordet, som om det vore en egen koja. Det är faktiskt lika skönt. Så får jag komma upp en liten stund på morgonen och bara gosa lite.

Den här årstiden tycker inte jag heller om. Det är alldeles för blött, för många vattenpölar och skitigt. Det undviker jag alltid. Jag går inte i vattenpölar eller vill inte smutsa ner mig och matte är jätteglad för det. Trots det får jag finna mig i att bli avtorkad både på tassar och under magen, varenda gång som vi varit ute. Jag försöker ju att hålla mig borta från smutsen. Men okej, lite hjälp på traven är nog bra.

Jag kommer att skriva lite om mina upplevelser och äventyr ibland. Just nu längtar jag mest efter min bästa kompis som heter Stella. Hon gillar att springa och jaga mig, (hinner nästan aldrig ikapp och gläfsar hela tiden om det) och sparka och jaga stora bollar, leka i allra högsta grad. Vi har så himla kul ihop och älskar varandra. Det är bara så jobbigt i flera dagar när vi skilj åt igen. Men så är livet.

Há det så skönt, tills vi hörs igen!

Molly

Etiketter: ,

Lämna en kommentar

Här skriver du ner de kommentarer, åsikter och synpunkter som du vill delge övriga läsare.